2008-01, Klubb nytt, Rasbo MK, årgång 45.
Bilorientering våren 2008
Mellansvenska nybörjarserien
29/3, Kolsva MS
April-April serien har fått nytt namn, men det mesta är sig likt i alla fall. I år har dock Kolsva fått med sig fyra ytterligare klubbar så serien består av fem deltävlingar där de fyra bästa resultaten räknas. Den är bara öppen för C-ekipage men övriga är välkomna att köra utom tävlan – för kvällen fyra stycken bilar. Från Rasbo startade Thomas Jansson & Erik Davidsson samt jag med sonen Nils i högerstolen.
Sträcka ett var OK-plock ut från Kolsva. Det knallade på bra tills vi upptäckte att vi råkat skriva en siffra istället för kodbokstaven, så det blev en snabb tillbakafärd för att rätta till misstaget. Vi tog därför 24 sek i prick på sträckan och låg bara åtta bland nio startande efter det. Tvåan var också OK-plock som vi nollade. Tredje och sista sträckan var en snurr i det gamla vanliga slyområdet nere vid älven. Man har åkt där några gånger nu. Snurren gick bra även om vi, liksom de flesta andra, kom lite fel bland ”vägarna” i buskagen. Vi var i alla fall näst bäst bland C-åkarna och klättrade till en slutlig andra plats. Våra vänner från klubben hade mer problem och belade nionde (och sista) plats. Vann gjorde far och son Lindberg från Huddinge.
1.Leif & Tobias Lindberg, Huddinge MK
2.Lars Erik & Nils Lindell, RMK
3.Kjell Karlsson & Carl-Erik Carlsson, Nora MK
5/4, Västerås MS
Deltävling två i Mellansvenska orienteringsserien startade vid Västerås MS´s klubbstuga vid folkracebanan. Tävlingen började med två ganska enkla och händelselösa OK-plock sträckor som vi nollade precis som de flesta andra inklusive övriga Rasbo-bilar, dvs. Thomas & Erik samt Linda Johansson som var kontrakterad förare åt Anton Sävström från Almunge (B-klassen). Sträcka tre däremot var en rolig snurr inne på ett industriområde i Västerås där jag kommer ihåg att jag kört förut någon gång. Här var Nils kanonsäker i läsningen. Sträckan gick helt klockrent och vi var klart snabbast bland C och fick bara stryk av två A-ekipage. Thomas & Erik körde också bra här och var trea i klassen där de nu också låg totalt. Sista sträckan var förstås en snurr på folkracebanan vilket alltid är roligt. Den gick också bra för oss även om vi inte var snabbast här (åtta sekunder efter segrarna). Vi vann dock klassen totalt vilket vi naturligtvis var helnöjda med eftersom den förde upp oss i toppen av serien. För Thomas & Erik så var sista sträckan ingen höjdare, de fick inte till det och sjönk till en slutlig sjätte plats bland de tio startande. Linda och Anton körde också mycket bra och var totalsnabbast för kvällen efter en makalös tid på sista sträckan.
1.Lars Erik & Nils Lindell, RMK
2.Kjell Karlsson & Carl-Erik Carlsson, Nora MK
3.Tomas Lagman, Mellansjö MK & Rikard Epstein, Djursholm MK
26/4 Bromma MS
Bromma MS, dvs Anders Palm, hade lagt en bana med start i Grillby. Fyra likartade sträckor med mestadels OK-plock med en och annan kort snurr runt någon lada. Vi fick inte till det där riktiga flytet utan fick backa lite här och var vilket ledde till att vi inte lyckades nolla mer än en sträcka. Eftersom banan var så lätt (två ekipage nollade helt) så hamnade vi inte bättre än femma bland de nio startande i klassen. Inte heller för våra klubbkompisar Per-Erik Sundqvist & Fredrik Brander gick kvällen till historien som en av de mer lyckade då de slutade nia. Ilpo Gumse & Patrik Jansson körde i B-klassen utom tävlan – en bra tävling för dem med endast nio sekunder i prick.
Innan start gick Linda J omkring och letade efter en presumtiv kartläsare. När hon inte hittade någon erbjöd vi henne att åka med oss i baksätet i stället vilken hon gjorde. Efteråt sa hon att hon hade sett flera av de kontroller vi åkt förbi men lyckats hålla tyst. Hon sa också att hon tyckte att det emmelanåt hade gått ganska fort. Ja, vadå då, det är ju tävling…
1) Leif & Tobias Lindberg, Huddinge MK samt Markus Ahlgren & Andreas Lifh, Kolsva MS
3) Kjell Karlsson & Carl-Erik Carlsson, Nora MK
3/5, Södertörns Bil-O Klubb
Start på Härads motorstadion utanför Strängnäs. När vi kom till startplatsen var den helt fylld av tävlande! Dock inte av bilorienterare utan av motocrossåkare med cyklar och servicebussar som inte hade hunnit avsluta i tid. Tävlingen började i alla fall så småningom med en kort sväng på rallycrossbanan innan den drog iväg ut i skogen på snabba och dammiga grusvägar. Vi satte upp ett bra tempo även om det kanske gick för fort ibland med någon vändning här och var som följd. En transport och sedan två ytterligare sträckor i skogen med fin orientering med många trianglar och rätningar/inhopp här och var. Sista sträckan var sedan en snurr på banan som gick bra även om vi inte var snabbaste C-bil här. Totalt hade vi alla fall andra tid men det visade sig att vi skrivit en siffra istället för bokstav på en kontroll och de extra tio minuter detta medförde flyttade ner oss i resultatlistan till fjärde plats. Vann gjorde Ahlgren/Lifh från Kolsva som nu ligger bra till inför sista deltävlingen. Per-Erik Sundqvist & Fredrik Brander körde också denna deltävling. De hade uppenbarligen en del problem på tredje sträckan vilken tog tid men körde riktigt bra på de övriga. De kom dock sjua och sist i C-klassen.
Fler Rasbo-medlemmar var aktiva denna kväll. Linda & Björn Johansson var tredje snabbast bland bilarna utom tävlan som var ett getingbo med utmärkta resultat över lag. Roine Johansson åkte kartläsare år Kenneth Söderqvist och Ilpo Gumse & Patrik Jansson var dem tätt i hälarna.
Sammanfattningsvis en mycket trevlig tävling i vackert vårväder.
1.Markus Ahlgren & Andreas Lifh, Kolsva MS
2.Leif & Tobias Lindberg, Huddinge MK
3.Kjell Karlsson & Carl-Erik Carlsson, Nora MK
17/5, Nora MK
Noras uppskjutna tävling gick av stapeln i Garphyttan med Kjell Karlsson som banläggare. Förutsättningarna för serien i C-klassen var raffinerade: tre ekipage hade en teoretisk chans att vinna. Linbergs ledde med oss och Karlsson/Carlsson på delad andra plats och Ahlgren/Lifh fyra. Eftersom Karlsson/Carlsson var arrangörer i kväll så kunde de inte bli bättre än tvåa men övriga kunde vinna. Vi var dock piskade att segra i kväll för att vinna totalt så det var självklart målet. Lindbergs kom inte till start så det stod mellan oss och Ahlgren/Lifh. För övrigt var det bara fyra startande i C-klassen vilket var synd då tävlingen var riktigt bra och utslagsgivande. Hela sex sträckor varav två snurrar stod på programmet. Och det började riktigt bra, vi vann eller delade vinsten på de fem första sträckorna. Men sedan kom kvällens enda riktiga luring, en klassisk rätning över en gårdsplan och över ett gärde och genom en bondgård där två passerkontroller skulle tas. Vi var inte riktigt beredda på en svårighet efter en rätt enkel tävling dittills och åkte förbi. Jag gjorde också generalmissen att inte stanna när min kartläsare lät tveksam om var vi var. Klantigt av mig. Det var först vid mål-TK vi insåg misstaget och vände. Väl på plats hittade vi in snabbt på rätningen men då var det för sent. Sex minuter straff och en andra plats för kvällen gav en total tredje plats i serien. Ett resultat vi egentligen är väldigt nöjda med så besvikelsen var inte så stor ändå. Vann kvällens övning och totalt gjorde alltså de mycket duktiga Ahlgren & Lifh från Kolsva. Tvåa i serien slutade Lindbergs från Huddinge före oss med Karlsson & Carlsson som fyra.
Även Linda Johansson var aktiv för kvällen då hon körde åt Sören Eriksson från Almunge och hade tredje tid bland B och A.
1.Markus Ahlgren & Andreas Lifh, Kolsva MS
2.Lars Erik & Nils Lindell. RMK
3.Jonas & Carina Linder, Ludvika MS
Slutställning i Mellansvenska Orienteringsserien 2008
1) Markus Ahlgren & Andreas Lifh, Kolsva MS, 115
2) Leif & Tobias Lindberg, Huddinge MK, 114
3) Lars Erik & Nils Lindell, RMK, 112
9) Thomas Jansson & Erik Davidsson, RMK, 45
11) Per-Erik Sundqvist & Fredrik Brander, RMK, 44
2008-02, Klubb nytt, Rasbo MK, årgång 45.
Bilorientering hösten 2008
Midnattssolsrallyt 2008
av Gunnar och Lars-Erik Lindell
Efter vårt deltagande i Midnattssolsrallyt 2007, då vi kom på placering 18 bland 39 i klasserna Historic Regularity Rally, fick vi blodad tand. Vi bestämde oss därför att köra även 2008. – Den 16 januari öppnades intresseanmälan för årets rally och vi anmälde oss redan ett par minuter efter klockan 8 på morgonen. Omedelbart morgonen efter var det dags att boka hotellrum. Det visade sig att vissa hotell redan var fullbokade och till vår förvåning fick tävlingsledningen stänga förhandsanmälningen redan efter 3,5 dygn då 79 bilar redan hade anmält sig. Dessa 79 var emellertid garanterade start. Och tur var det för när anmälningstiden gick ut 30 april hade 230 bilar anmälts. Tävlingsledningen hade avsikten att tillåta 150 bilar att starta, men sträckte ut det först till 165 för att slutligen godkänna 173 bilar.
Under rallyt 2007 fick vi också lära oss att om fel uppstår under sträckorna – utom vid de fastlagda serviceställena – är det bara besättningen som får åtgärda fel och bara med den utrustning som finns i bilen. Vi la därför ner en hel del arbete på att utrusta både tävlingsbilen och servicebilen med vad som troligen kan bli aktuellt under de tre dagarnas tävlande.
SS1, Kullan – 4,19 km
”Smal krokig byväg med många krön” (enl. officiellt program)
Inga större sensationer på sträckan, men vi glömde nolla trippen vid starten så det fick göras efter ca 50-100 m. Vi gjorde en bra målgång enligt den modell vi kommit överens om, dvs. att när det återstår tio sekunder till beräknad målgång räknar jag ner till noll och då är det upp till föraren att passera mållinjen exakt när jag säger ”noll”. Vi kom dock i mål 1,5 sek för tidigt enligt officiellt resultat som tillsammans med HTK (hemlig tidskontroll) gav 3,3 sek fel. Till viss del berodde det nog på strulet med trippen. Nytt för i år är att man får en prick för varje 1/10 sek, istället för en prick per sekund som i fjol. Vi fick alltså totalt 33 prick på sträckan.
På transporten efter så stannade vi för lite service där vi bara fyllde bensin och åt några bananer. Men sedan märkte vi att det var väldigt bråttom till TK2 så vi satte full fart. Som tur var kunde vi komma förbi kön och stannade i TK´n bara 32 sek innan tiden var ute. Det höll på att bli en tråkig start på tävlingen.
SS2, Aborramåla – 8,04 km
”Första delen är en smal byväg i skog, efter vägbytet i Letesmåla blir det lite bredare och snabbare väg”
Denna sträcka var lite smalare och krokigare än den första. Vi fick en rejäl sladd som gjorde att bakändan var nere i diket lite grann men det gick bra (det stod mycket folk där), och mitt på sträckan slog avgassystemet i en sten så att bilen därefter lät lite mer än tidigare. Vår måltid klarades med endast 0,1 sek försening. Jättebra. Dessutom en bra passage av den hemliga TK´n gav totalt bara 8 prick på sträckan. Med detta var vi faktisk bäst bland de 43 regularitybilarna! Sedan 50 km transport till Uråsa flygfält strax söder om Växjö.
Sammanfattning
Ett mycket bra genomfört arrangemang och en rolig tävling med fantastiska sträckor, mycket folk, bra väder och ett resultat som översteg våra förhoppningar. – 41 ekipage startande i de två regularityklasserna varav 38 kom i mål.
Vann gjorde Kjell Gudim/Tom A Granli från Norge med Walter Olofsson/Hans Sylvan på andra plats.
Totalt tog vi 696 prick (= 69,6 sekunder).
Slutlig totalplacering: 8 (7:a i klass 2, dvs bilar med extra trippmätare)
Sträckplaceringar: 13-1-30-2-7-15-4-10-5-2-20-7-14-8-4-10-25-25
Totalplacering: 13-5-12-11-8-8-7-7-7-7-7-7-8-7-7-8-8-8
Läs Gunnar & Lars-Erik:s hela referat av alla 18 SS
Bilorientering
SM1, Bergslagsnatta, Ludvika MS,
6 september, av Lars Erik Lindell
Den här gången startade vi strax utanför Norberg. Tjugoåtta bilar kom till start. Det visade sig bli en ganska knölig tävling för oss och några andra. Först hittade vi inte förbi en BPK. Det visade sig att man kunde åka förbi kontrollen i skogen för att komma tillbaka och ta kontrollen senare. Det tog ett tag innan vi fattade det. Sedan lyckades vi på nåt sätt åka ifrån oss själva i körordern, dvs vi var mycket längre fram än vad vi trodde. Några sträckor senare hade vi också stora problem i ett grustag där vi inte tyckte att någon grushög låg där den skulle och där skyltar dök upp helt slumpmässigt. Här skulle man nog haft en pålitlig kompass och åkt helt efter den istället. Mer strul följde – ett litet slyparti i ändan av ett flygfält med endast lite ATA-band här och där hade utnyttjats till bristningsgränsen. Efter att många bilar åkt där och snurrat så var det omöjligt att säga vad som skulle föreställa väg och vad som inte var väg. Här började våra extraljus att slockna då och då vilket inte gjorde saken bättre. Vi hoppade nog några kontroller här tror jag. Tillbaka i grusgropen fortsatte bil-problemen och till slut stannade den helt sonika med tomt batteri. Regnade gjorde det också. Vi var dock inte ensamma i misären då en annan bil stod ca 7 m ifrån oss med exakt samma fel. Det var bara att ringa efter hjälp och vänta på assistans. Så småningom kom en av bröderna Hellander och kablade igång oss och så kunde vi styra hem till Uppsala med ännu en bruten tävling i bagaget. Inte en av Ludvikas bättre tävlingar tycker jag. Alldeles för överarbetade sträckor – ca 200 kontroller säger väl allt.
Alla hade dock inte bara problem; bästa Rasbo-ekipage var som vanligt Sölve och Jesper Eklund på nionde plats. Linda och Björn Johansson slutade tolva medan då Lars Erik och Monica Lindell bröt vilket även Kaj Suomi och Roine Johansson tvingades göra (orsak okänd). Vann tävlingen gjorde suveränerna H-E Haraldsson & Mikael Andersson.
NEZ Finland,
19-20 september, av Sölve Eklund
Årets finska NEZ-helg hade tävlingscentrum utanför Rajamäki ca 50 km norr om huvudstaden. I varje större tätort i Finland verkar det finnas en sjö och intill denna ligger alltid en anläggning modell konferans eller kursgård, så alltså även här intill sjön Sääksjärvi där anläggningen heter Kiljavanranta. Övernattning skedde på samma plats. Kiljavanranta är ett institut för utbildning av förtroendemän och arbetarskydd så det lät ju tryggt inför stundande aktiviteter. Fredagstävlingen hade startplats i Vantaa vid motorsportanläggningen. Arrangör var UFAK = Ungdomsföreningarnas Automobilklubb. Första sträckan gick på rallycrossbanan och området runtomkring. Sedan fortsatte tävlingen norröver och via transporter och intensivare snurrpartier där orienteringsproblemen skulle lösas kom vi till målet vid Rajamäki. Idealtid på 2,5 timmar överskreds denna mörka kväll med ca två timmar för Eklunds som var enda tappert kämpande Rasboekipage denna helg. Att mörkerorientering är svårt visade sig speciellt denna afton i ett större grustag där felkörningarna var många och missarna duggade tätt. Totalt 12 missade tavlor på en och samma tävling hör till ovanligheterna men så var resultatet denna afton. Arrangör var som sagt UFAK men det skulle visa sig att de funktionärer som arbetade utefter banan var allt annat än sådana representanter.Detta måste redas ut så en av gentlemännen lät sig utfrågas. ”UFAK bildades på 1960-talet av en skara motorintresserade ungdomar. Klubben var som störst under 60-70 talet med ca 250 medlemmar. I dag var ungefär 40 st. anslutna. Nyrekruteringen är svår och antal aktiva bilorienterare är nu inte så stort.” Aha. Så var det. Att mångårig erfarenhet räcker för att arrangera utslagsgivande banor bevisas ändå av att prickantalet blev ungefär 100% högre på fredagens uppvärmning jämfört med mästerskapstävlingen kvällen efter. Heder åt dessa ”ungdomar”.
NEZ tävlingen startade med en transport till området norr om Hyvinkää där första sträckan startade i området intill slalombacken och ett tu tre bar det uppför körvägen till backens topp för att vika av utför densamma. Väl nere i botten igen gjorde banan en sväng för att sedan under linbanans stativ klättra uppför igen. Efter denna omtumlande inledning planade marken ut sig och blev mer normal resten av kvällen. Ett område som även utnyttjades år 2002 var ett stort skogsområde med stigar runt Hyvinkää:s flygplats. Här kände vi igen oss, men förra gången var det i totalt mörker och vi sinkade då mycket tid på det svårorienterade området. Bättre gick det denna gång så man ser fördelen av dagsljusorientering. Med start omkring kl 16 och en körtid på ca 4,5 timmar inklusive försening medförde att kudden kunde intas inte alltför sent och det behövdes då de 20 milen till morgonfärjan i Åbo som tog oss tillbaka till Sverige skulle avverkas i tidig morgondimma. Vi hade en lyckad tävling och var riktigt nöjda med endast 6 missade tavlor och detta gav oss en 6: e plats. Bästa finska mästerskapsresultatet på mycket länge.
SM2/NEZ, Oscarssnurren, SMK Söderhamn
27 september, av Lars-Erik Lindell
Denna tävling ingick både i SM och NEZ och starten var förlagd på Hälsinge flygflottilj, F15 i Söderhamn. Den startade i full fart med etapp 1 på tre sträckor som gick på flottiljområdet med snurr bland hus, hangar, banor, gräsmarker och i skogspartier. Mycket underhållande faktiskt. Etappen avslutades i änden på en av banorna som tydligen användes för dragracing. Där var det en kortare paus där det bjöds på fika och korv. Så långt hade det inte varit några större problem. Sedan följde en transport västerut mot Söderala och Mohed där två sträckor skulle köras på de fina områdena. Fina områden var det ja, men inte lätta. Det är inte klokt vad många små vägar/stigar det kan finnas på ett och samma område. Vi hade kanske inte en av våra bättre kvällar men vi var inte ensamma om att irra omkring. Vi höll på med ett kartklipp i närmare en timme som borde tagit 8-9 minuter! Det enda vi kunde hänga upp orientering på var en stor vattenpöl som vi säkert passerade tio gånger från olika håll. Men var på kartan den befann sig begrep vi aldrig. Till slut gav vi upp och letade oss ut på stora riksvägen och använde oss av vår lokalkännedom (vi är uppvuxna bara 10 km därifrån...) för att hitta vidare till nästa kartklipp så att vi åtminstone kom i mål på sträckan. Kort transport följde till Glössbo där tre sträckor till skulle avverkas. Massor av vägar gjorde orienteringen intensiv och då timmen började bli sen så hoppade vi några kontrollet på slutet för att inte överskrida respittiden. Kom i mål i Söderhamn klockan halv två på natten efter nio timmar i bilen. Möra var bara förnamnet. Alla hade naturligtvis inte lika stora problem som vi. Bäst av Rasbo-bilarna var återigen Sölve och Jesper Eklund med en finfin sjätteplats. Linda och Björn Johansson slutade på 16:e plats medan vi var 21:a och sist i mål av de som faktisk tog sig i mål. Våra klubbkompisar Kaj Suomi och Roine Johansson stannade för länge i skogen och överskred tyvärr respittiden. Dessutom bröt fyra bilar. Vann gjorde återigen H-E Haraldsson och Mikael Andersson. Bland de utländska ekipagen körde bröderna Söndergaard bäst och var även totaltvåor.
SM3, Orionrundan, MK Orion
4 oktober, av Björn Johansson
Årets sista SM tävling arrangerades av MK Orion och start i Rospiggarnas hemarena Orionparken. 6 sträckor väntade och vi for iväg på en kort transport till förstasträckan. En intensiv sträcka på industriområden i utkanten av Hallstavik och på små vägar söderut. Andra sträckan gick på mindre grusvägar där det gällde att ha koll på måtten. Mängder av ok-tavlor och små trianglar och parallellvägar skulle letas upp, synd att kartisen (jag) i vår bil skulle trassla med måtten och skalorna just denna sträcka. Mot slutet av denna sträcka närmade vi oss Knutby och en liten nedlagd grusgrop besöktes. Här tjänade vi in lite tid då området var något för mycket utnyttjat och vi kunde snabbt hoppa en sida i körorden och bara fylla i tavlor i tavelkortet. Därefter for vi vidare mot Sotter och körde kors och tvärs på små fina bil-o vägar där det gällde att snabbt välja rätt, vilket är lättare sagt än gjort. Efter denna sträcka väntade ett kortare uppehåll och det visade sig behövas, efter uppehållet väntade en grusgrop. Vi fick riktigt bra flyt i bilen och klarade sträckan bra, och hittade direkt den kluriga vägen ur gropen. Många var dock de som åkte varv på varv runt högarna i den relativt stora gropen. Nästa sträcka bjöd på flera fina vägar och rätningar. Här visade det sig att vi skulle ha riktig tur då vi missade en rätning och inser att vi är fel och tänker vända. Döm då av vår förvåning när rätt tavla uppenbarar sig då vi backat in 10 m på en väg för att vända, därefter var det ju bara att gasa. Sista sträckan blev en pärs på Edebo såg och tiden bara försvann. Det var dock ett nöjt ekipage som rullade till mål. Synd bara att en felskriven I-tavla (som vi åkt igenom) gjorde att 9e platsen blev en 12e. Ett stort tack till MK Orion för en fin tävling!
MSO, Almunge MK
25 oktober, av Sölve Eklund
Höstseriens sista deltävling i Almunges regi hade förlängts med några sträckor och vips fanns där en deltävling även i MSO. Startplats var något ovanligt. Nämligen i Knutby där församlingshemmet intill kyrkan disponerades. Kort transport till gamla järnvägsstation där första sträckan sedan gick via Slåttmon, Stavungen, Lövängen till Lilla Söderby. Faktiskt samma område som inledde AMK’s och RMK’s allra första MSO-tävling år 1979. Sträckan var blandad med OK-plock och snurrar i skogspartier och gårdsplaner. En enkel sträcka kunde det tyckas men bara ett fåtal lyckades nolla sträckan. Sträcka två bjöd på en riktig godbit. Mellan Lilla Tadinge och Stora Väsby svängde gamla vägen in i skogen ganska obemärkt vid utfarten från en gård. De flesta tog dock raka ”vägen ” ut över en åker och in i skogen igen ca 300 meter längre bort där rätta vägen anslöt lite fint från högersidan. De med flax upptäckte felorientering just vi ingången i skogen men många vaknade inte till förrän vid nästa OK ytterligare en kilometer bort. Dyrbar tid gick åt för att rätta till denna felläsning. Sträcka tre, fyra och fem var identiska med höstseriens C-bana med varierade Ok-plock och snurrar på gårdar osv. Dessa sträckor gick från Faringe (Täby) – Solvalla – Rickeby – Ekeby – Källingby – Knutby stn – Slåttmon – Gaveln –Kråkbäcken. Sista sträckan startade vid samlingsplasen vid Knutby kyrka och gick vidare via prästgården till Sotter i samma skogsområde som det tävlades i på SM:et tre veckor innan. De som trodde det fanns fördelar med detta misstogs sig något då helt andra kartor och upplägg av stäckan skilde sig åt. Genom att nyttja IK-tavlor fanns fler alternativa orienteringsmöjligheter och det utnyttjade banläggarna denna afton. Att stressa för att man trodde sig känna området straffade sig. Glädjande att RMK kunde vara i topp också med seger för Lars-Erik och Nils Lindell i C-klassen – och seger i A-klassen för Sölve och Jesper Eklund.
MSO, Svamptåget, Södertörns BOK
15 november, av Tomas Karlsson
Kort bana. Inför tävlingen fick jag ge mig ut på förarjakt då farsan inte kunde delta i strängnäs. Jag vet inte riktigt vad som hänt med honom sen vår lilla fadäs under höstserien men nu skulle han åka till Arlanda och hämta folk, påstod han, men jag antar att han skulle titta på flygplan. Efter ett litet sökande i 3 minuter så var förarplatsen tillsatt och vi hälsar Sonny Andersson tillbaka bakom ratten.
Fiaten skulle få åka trailer ner var tanken, och han tittade en aningen skeptiskt på trailern när han såg den. Med tiden vart han dock van och tyckte det var riktig skönt att åka taxi ner.
O-Sträcka K2 snabbt iväg och där stod kontrollen. Men vad tusan hade vi missat en? Konstigt. Bara att vända och så tillbaka till startbilen och vända men nej det fanns ingen kontroll. Märkligt. Titta på kartan och konstatera att det måste gömma sig en PK någonstans men det finns ingen väg at ta in på. Efter en heldel grubblande så gjorde vi som det stod på körordern och fyllde i TK’n på första rutan så var problemet löst. Vidare fram till ett trevägskors där vi tog vänster, dåligt val men det rättade vi till snabbt och sen höll vi oss efter kartan den korta biten till mål.
O-sträcka K3 Bara att dra iväg på en mindre snurr som inte ställde till det nämnvärt under själva orienteringen men vi höll inte på att hitta i mål. Hur vi än letade kom vi bara till starten. Efter att ha fladdrat runt halva Sörmland, nåja. Så insåg jag till sist att det naturligtvis var samma start och målpinne. I med sport identen i läsaren och bara be till högre makter att det vart rätt.
O-Sträcka K4 början rullade på fint och den ny monterade hasplåten gjorde sig vid flera tillfällen påmind. Lite roligt det här med hasplåt när bilen inte är så hög, man tittar ut och tänker att det där kommer inte att ta i SKRAAAP nästa gång tänker man nu blir det skrap och inte ett knyst hörs. Tror jag måste öva upp mitt 3d seende mot mark. Tur jag inte åker skidor utförs. Helt plötsligt och utan förvarning ser jag en stor vattenpöl komma emot oss eller pöl, snarare ocean. Jag som alltid har fönstret nere för att slippa känna av åksjukan petar frenetiskt i panik på knappen för fönsterhissen. Jag tycker mig skymta ett svagt leende på Sonny, bilens varvtal höjs och en mindre gir för att riktigt träffa i oceanen upplever jag mig känna. Fönstret går långsamt uppåt, vattnet stänker jättefort uppåt, jag tvålar in ansiktet och väntar. Kroppen kastar jag fram över kartbordet. Vattnet slår in genom fönstret. Co-driver down! Co-driver down! ropas ut i högtalarna. Som den sanna hjälten reser jag mig upp igen och skakar av mig vattnet och kastar ut fisken, allt på kartbordet överlevde och tävlingen kan fortsätta. Som alla nya och otyglade förare är Sonny lite ivrig och trots ivrig uppmaning om att ta det lugnt så far vi fram genom naturen minst ett par hundra meter innan han vill gå med på att vi ska ta det lugnt. Detta har straffat sig då kontrollerna bara stod ca 3m ifrån varandra vilket tog lite tid för mig att uppfatta då jag sökte efter O 6 på en ny plats i stället för att observera att det var precis samma angivelse som innan. Äntligen transport! Skönt att få pusta ut lite och bara vara resenär en stund!
O-sträcka 5 sakta iväg det är bara en skitbit till första kontrollen! Ta det bara lugnt herr Andersson. Skitbiten blir bara längre och längre. Till sist är den jättelång. Jag börjar hota med en vändning. Men sansar mig och observerar att skalan är på 1:50 000 i stället för måttade 1:10 000. Sen löper det på förbaskat bra. Vi rullar in med 3e bästa tid bland C-kort. Transport igen.
O-sträcka 8 fullfart i väg det kändes att det hade gått bra på förra OS och nu ville vi hålla det. Det flyter på riktigt fint fram till slutet på sträckan. In i ett stort triangeldrama och ut fullfart framåt helt plötsligt befinner vi oss vid nästa triangel och visst finns det kontroller där, men inte de jag vill ha just då. Tillbaka igen måtta titta funder åka. Nej. Här stämmer inget. Måtta, backa, fundera, klura, så är det. Nej. Tillsist fattar jag galoppen och vi åker vad som skulle kunna betecknas som världens omväg för att komma tillbaka till det första triangeldramat men det är helt korrekt åkt. Bara att äntra nästa. Upp igenom och ut. Sonny lägger ratten åt vänster och vi drar iväg med en herrejösses fart, det där hade du koll på säger jag. Dum som jag är protesterar jag inte, och när jag tittar på kartan är jag helt med på att det var så. Hur tänkte jag där? Som ni förstår var det inte alls så och jag piskar mig på fingertopparna för att jag var så dum. Om vi kom bra på förra sträckan är vi tok-sist nu.
Transport hem till Härads motorstadion där vi med glädje kan konstatera att vi slog vår evige kombattant och värdige motståndare Gustaf med knapp marginal. Medans Sonny kör upp bilen och surrar den så håller jag mig undan och surrar med folk i stället. Något jag är klart bättre på.
På vägen hem står en minst sagt skitig men stolt Fiat högt upp på släpet och ser ner på de andra bilarna. Han fnissar till när en BMW ”terrängbilsatrapp” X5 passerar förbi. När var du i skogen då ropar han på svenska med italienskbrytning.
Ett stort tack till banläggare och funktionärer. Vill verkligen framföra att det var helt underbara vägar som ni funnit!
Uppländska biloserien, av Tomas Karlsson
Etapp 1, Films MK, 26 september
Hösten smyger sig på oss med ett allt allvarligare väder, mörkret sluter sig tungt över de uppländska slätterna, folk kliver in i sina mest inneslutna världar. Endast ett fåtal modiga kliver utanför dörren deras bilar är utrustade med extraljus, deras tankar är fyllda av hopp och framtidstro. Det är dags! Premiär för den 41:a Uppländska Bilo-serien!
Lite ringrostig kände jag att jag var redan på vägen till Bergby så att vissa problem kunde uppstå efter starten hade jag redan listat ut.
Efter vad som kunde upplevas som världens längsta två minuter så bar det av smack så tog vi den första kontrollen och fler i bilen än jag var häpna över detta tilltag. Som otur var så säkerställde jag ordningen till kontroll 2 med säkerhet hade jag kastat ut ett mått som var så långt från verkligheten att det var sanslöst. Ett par minuter och ett antal vändningar senare tändes det ett litet ljus då jag kom ihåg att den smidiga skalomvandlaren som man fått som PB:are inte visade meter utan hundra meter. Sen flöt det på utan större bekymmer. Bortsett från en smärre liten detalj förstås. Vi åkte fel på transporten till OS2.
OS2 Inte en lugn stund i bilen men ändå flöt det på förvånansvärt fint tyckte jag. Tyvärr bestämde sig vårt långlyse för att det var dags att ta permis resten av kvällen när vi stod vid startbilen. Kurvljuset var kvar men långlyset kunde vi titta långt efter. När vi befann oss i det höga gräset så hade man önskat att man hade haft ett högre fordon. Inte för att vägen på något vis var dålig utan för att det hade varit smidigare att titta ner på kontrollerna i gräset då. Någonstans i det höga gräset ser jag helt plötsligt något komma flygandes utanför fönstret efter en stunds panik och kontrollerande på kartläsarbordet kunde föraren (farsan eller pappa från och med nu) tala om och lugna ner mig med att vi numera bara hade tre navkapslar på bilen. Nu kom även trippen på att den skulle börja jävlas med mig. Helt plötsligt stämde inga siffror alls. Den började mäta väldigt långsamt. Bilens tripp skulle rädda oss resten av kvällen.
Starten och nästan hela OS3 förlöpte riktigt skapligt men tyvärr skulle det visa sig att kommunikation är A-O ja till och med ö efter ivrigt mätande och funderande på slutet där det inte direkt vimlade av OK kunde vi konstatera att vi inte hade en aning om var vi kunde tänkas vara. På något mystiskt vis som är dolt i dimman som började lägga sig över Vendelstrakten kom vi faktiskt till mål där.
OS4 Ingen återvändo bara att ta tag i snurren. Vi lunkade jätteförsiktigt igenom den. Läste, tittade och visade farsan hur jag ville åka kontroll för kontroll. På slutet hade vi till och med en kommunikation som gjorde att han fattade hur jag menade utan att behöva visa. Vi vart jätte sist på den sträckan.
Nu vill jag ha kromade navkapslar på Él diablo Él Fiato!
Etapp 2, MK Orion, 4 oktober
Dags för förmiddagspass i Hallstavik. En enorm fördel med den tidiga starten var att alla som ville kunde komma och spegla sig i glansen på våra kromade navkapslar på Fiaton.
Vi som höll oss till C-banan utan SM fick en transport till OS2 som hade start i början på Vällnoravägen. Fullfart rakt på och pang! Där stod den andra kontrollen vi skulle ha, bara att vända runt och tillbaka. Pang där stod samma kontroll en gång till. Bara att vrida runt och på det igen. Tredje gången kom vi fram till kontroll 2 igen. Tillbaka och ut på en åker tittade och nej inte där heller. Sen iväg och plockade det som skulle plockas en liten snabb men intressant avstickare på en väg där vi inte skulle vara. Nu kom min tripp på att han hade fungerat klart igen och tok sprang fram genom naturen medans bilens egen tripp bara klarade av 300m så var jag långt före och hade redan passerat 1km. Ut igen och fullfart längs de härligt obebodda skogarna som följer mot Vällnora fram till Bennebol och där gick vi in på en gammal karta som sa att vi skulle åka rakt ut på gräset precis intill ett hus och ta en OK så långt var det rätt i mitt huvud men tydligen stod den ute på den nya vägen. Sen bar det av genom PK som stod lite snyggt efter en parkering. Väl i Vällnora så upptäckte jag att jag inte skrivit i PK’n och så var det bara att vända och hämta den. Ner i en liten grusgrop fram och tillbaka upp och ner, inga större problem här flöt det minnsan på. Vi fick även besök av en liten brun hund som undrade vad i alla sina dar vi gjorde i hans toalett. Full gas ut till höger upp på en grusväg och dags att vända. Riktingen skulle vara mot Åsby men jag ville så gärna kolla lite på grusvägen att vi åkte dit först. I Åsby tog vi upp till gården och avverkade den lilla gräs och grusvägen utan bekymmer.
OS3 Någon måste skoja med oss sida på sida med bara snurrar fram och tillbaka hoppa hit hoppa dit kör si kör så. Naturligtvis ledde detta till en massa idiotiska påhitt och letande från min sida. Att det dessutom var en bil som hade parkerat mellan en PK i en av skogsdungarna gjorde inte direkt mitt liv enklare. Sen kom vi tokigt. Nej inte tokigt helt bortappade var vi. Dags att leka följa John så vi åtminstone kunde få komma därifrån. Rysningar for genom kroppen och frustrationen kokade varje gång jag tittade ner i kartan. Efter att ha farit som skottspolingar bakom en golf lyckades vi äntligen komma ut från skogen. Tack! Problemet skulle nu inte bli mindre då vi direkt kom upp på en bondgård. Ytterligare en gång stod det en bil och hindrade oss från att passera genom en PK, Privatbilisterna där är bra skolade verkar det som och parkerar bara där det är blåa skyltar med en bokstav på. Någon borde dock kanske lära dem att det ska vara en reflekterande skylt med ett P på. Där målbil! Ser du pappa! Transport för oss på kort bana mot Edebo-såg.
Edebo-såg liten snurr som egentligen inte vållade några vansinniga bekymmer vi tog det lugnt och skrapade lite i underredet när det behövdes. Vi har konstaterat att vi behöver lite mer lyse när vi befinner oss på snurrar. Vi skulle behöva lite mer spridning och mindre glapp i ljusbilderna.
Även om vi upplevde tävlingen lite svår för vår del åtmindstonde OS3 så var det en fantastisk tävling.
Etapp 3, Skepptuna MK, 10 oktober
Skepptuna. Vart ska man börja? Det var till en trevligare och utbyggd lokal vi anlände till på fredags eftermiddagen. En svag bris med varmhöstluft svepte fram. Solen hade gått ner och vi hade två nya ljus som skulle få slita. Skönt med en nylagad och fixad tripp dessutom. Tyvärr var den inte lagad hela vägen fram till Skepptuna ens.
OS1 ut och iväg och ha där stod första kontrollen! Bara att ta andra! Men sen hände det något efter det. Jag kan inte riktigt komma underfund med vad jag hittade på men den kontrollen som jag skulle plocka upp i ordningen stod inte där den skulle för mig. Vi plockade upp en PK som skulle komma efter innan vi ens var inne på den vägen som kontrollen innan skulle stå på. Märkligt. En liten stund parkerade vi med ena bakhjulet djupt ner i ett dike med resten av bilen över vägen. Mitt råd att om ni ser ett par kromade navkapslar som är synliga tvärs över vägen så stanna verkade komma väl till pass.
Regnet började sakteliga droppa ner på vår vindruta mörkret tilltog. I början på sträckan var det inga problem och allt flöt på med ett visst ljus inför framtiden. Då slog den till, Murphyslag alltså. Trots intensivt måttande, trippande, spanande så kom vi helt fel och var upp och vände vid en gård där vägen bara tog slut. I envishetens tecken då jag visste att vi var rätt vände vi om och tog nya tag och se där ungefär på metern så fanns det ett vägbyte som skulle stämma bra. In på den vägen och fullfart med nytt hopp! Hm slutar inte vägen här? Varför blir vi anfallna av hundar? Förra tävlingen fick vi också besök av en hund denna var lika om man bortser från att den var brun och glad och denna var vit och skällde.
På vägen tillbaka finner vi naturligtvis rätt väg och svänger in där. Så hupp nu går det bra igen. In mot grustaget! OK vid väg ska väl inte bli några problem. Finner den inte. Upp till korset och ner igen. Hepp upp och ner igen, nähä? Ut på stora vägen igen, kanske det finns en infart till för grustaget? För er som aldrig kollade den möjligheten kan jag nu meddela att det gjorde det inte. Efter famlande och att jag hemsöktes av hemska minnen om en speciell gård som vi utan anledning vid ett tidigare år sökt igenom både till fots och till bils så började mitt temperament stiga och en godisbit hade nog inte varit fel om jag hade haft. I stället började alla tidigare misslyckanden och motgångar i Skepptuna att påminnas.
Tillbaka till korset som vi kommit ut till innan grustaget och måtta. Jo visst skulle vi in på den vägen, men varför? Det fanns ingen kontroll där. Det visste vi ju. Vi provade lite alternativa vägar över grus och stenhögar men kom bara ut på samma ställe som innan. Nu struntar vi i den fräste jag antagligen ur mig och vi körde fram ca 30m längre än alla andra gånger. Ja där stod den ju. Jag är nästan säker på att kontrollen pekade finger åt mig och hånlog. Eventuellt spöregnade det lokalt på oss också. Sen en bit var det mest bara att följa vägen genom grustaget. Sen gjorde man en liten korsning över den stora vägen och in i skogen. Innan jag fattat galoppen på den delen var vi fullständigt fel och galet ute, sen är det visst en fördel att läsa skalan i stället för att anta har jag hört. Efter att ha kommit ur med all heder borta från skogstycket så bar det av mot grusgropen igen. Nu kom ytterligare en dumhet från mig vilket gjorde allt helt oförklarligt. Trött och sur som jag var ville jag åka åt fel håll på kartan och fick naturen att stämma med kartan. Helt plötsligt tog vår väg slut högt uppe på en grushög. Man behövde inte direkt vara ett geni för att inse att det skulle göra jätte ont att ramla ner.
Utan krafter kvar rullade vi in vid ekbacken och en mindre snurr skulle avverkas på folkracebanan. Efter lite famlande så lyckades vi komma iväg åt rätt håll och huxflux var vi inne på banan och vi tuffade lugnt fram och tittade på naturen. Helt plötsligt stod vi vid målbilen och allt var över.
Stort tack till arrangörer och funktionärer till en kalastävling som borde ha avnjutits med lite energi tillskott för mig.
Etapp 4, Rasbo MK, 17 oktober
I augusti bytte jag motorklubb från det stockholmsbaserade Lazzat MK till det lite mer närtillgängliga och bilo-vänliga Rasbo MK eller som de säger i filmen Repmånad ”Från krogen till skogen”.
Efter nederlaget och de fatala nybörjarmissarna förra gången i Skepptuna så var det med viss skepsis vi rullade in på gården i Gåvsta. Fick beröm för våra snygga och tuffa kromade navkapslar vid besiktningen. Tror besiktningsmannen passade på att kamma sig när han tittade på dem.
Det fanns ett stort men innan kvällens tävling en kraftfull förkylning hade slagit till mot mig och dagen innan var det feber och elände. Nu är det dock inte fotboll vi sysslar med så att komma med lite feber eller ont i ett lillfinger stoppar inte oss.
OS1 Här flöt det oförskämt bra. Till och med snurrarna gick väldigt galant med våra mått. Upp på gården hos potatishandlaren och visst var det lite klurigt på sina ställen men det passerade utan problem. på vägen ut därifrån såg vi en syn vi sett förut. En Ford som knuffades baklänges och en uppgiven Erik Davidsson. Nog för att jag visste att det var dåliga tider för Ford just nu men att det var så illa så att krisen skulle slå till på en gammal Sierra det trodde jag aldrig. Jo en liten sak naturligtvis. Trippen lade av. Eller nej den började åter att tokrusa och medans bilens tripp hann dryga kilometern så var min redan uppe i 2mil. Intressant.
OS2 Full macka ut här skulle det bli åka av inga riktiga Thomas-problem skulle uppstå här och en liten skalmiss är väl inget att opponera sig över. Bommade att det vart 1:50 000 i stället för 1:10 000 så det vart lite funderande innan vi upptäckte felet. Annars flöt det på och var riktigt roligt.
OS3 Nu höjdes nivån ett par steg och genast vart det lite problem i det Karlssonska ekipaget. Ut på den gamla fotbollsplanen i Ramhäll första kontrollen satt som den skulle och den 4e kom före den andra och den 6e kom före den andra. Men efter lite farande och virrande så var vi helt plötsligt ute därifrån, i stället för att kolla på angivelserna kollade jag då på kartan och tvingade fram en vändning då det fanns en gammal väg att åka i stället. Så var dock inte verkligheten och bara jag satt ut angivelserna så såg jag att vändningen var i onödan. Farsan skulle dock få in sin hämnd senare för alla onödiga vändningar vi presterat i år. Efter det var det bara att följa vägen in vid en stock och titta lite bakom den och där gömde det sig en PK. Att ha en bra tripp kan faktiskt visa sig hyfsat viktigt emellan åt. Nu var det ett sådant tillfälle och på jakt efter fiffiga små rätningar så vart livet svårt. En rätning var riktigt fiffigt undangömd och vi vart dessvärre mer eller mindre tvingade till att ta lite hjälp. Sen var det bara att väcka ögonen och försöka lista ut vart vi var. Nu började det gå lite hackigt både med rösten och läsningen. Det var inte bara en gång som jag fick använda nästan all kraft bara för att tala om vart jag ville.
OS4 Nu skulle styrservot få göra rätt för sig. Aldrig tror jag vi vänt så mycket på så kort tid. Något gick generalfel vid ingången efter OK’n. Vi tittade höger, vänster och andra riktnummerområden – inget var det jag ville ha. Nu började farsan ledsna på att vända antar jag. Kanske var det hemlängtan. Kanske var det att han inte orkade lyssna på min sorgliga ursäkt till röst som fanns kvar. Det fanns bara ett ställe i hela Uppland som vi inte kollat in noggrant. Himlen. Bäst att åtgärda tyckte farsan och lade i backen. Fiaten kasade baklänges och helt plötsligt såg jag SAS flight SK505 passera. Jag förstår han det är otroligt lätt att råka backa ner i diket när man bara har en plan på så där 300x300m att vända på. Snabbt som tusan ut och hämta hjälp. Vi hade allt sett att det fanns publik.
Att publiken brukar vara klen på BilO visste vi – nu skulle det visa sig att det inte bara var till antalet utan även i ren styrka. Trots 4a modiga som vågade livet för vår skull så satt Fiaton som i ett skruvstäd. Men som av en slump visade det sig att åtminstone en var bror med Jesper Eklund och hade tillgång till Jespers och Sölves eminenta traktor. Efter ett kort ögonblick kom han med RAV-4an och till vår och deras förvåning, ja kanske hela Sveriges bilo-värld, fanns det ingen bogserlina i varken Fiaten eller Rav-4an. På något vis som är höjt i dimma för mig ordnade Jespers brorsa fram en bogserlina och tillsist efter lite slitande var Fiaton uppe på fast mark igen. Vi är er evigt tacksamma. Vi noterade ner det vi hade och linkade tillbaka till målet.
Tävlingen bjöd på härligt svårlästa kartor som bjöd på lite motstånd av våra banläggare Jonas och Sölve.
Etapp 5, Almunge MK, 25 oktober
I ett blåsigt och kallt Knutby möttes vi av rödgråtna ögon och hängande huvuden med en talande utsikt över Knutbys kyrkogård så var det dags för finalen av höstserien. Trippen var nylagad igen och humöret var trots sorgen på topp.
Efter att ha parkerat kände jag en ilning gå genom kroppen. Vi befinner oss ohälsosamt nära Arlanda. Tänk om farsan vill titta på många flygplan. Jag bestämmer mig för att nu ska jag göra det här rätt så han inte behöver backa, det är alldeles för stora risker i det trots att vi nu hade bogserlina med oss.
OS1 C-Kort Täby/Solvalla. Här började problemen för detta referat. Det gick helt enkelt på tok för bra och saker stod där det skulle. Det mest uppseendeväckande skulle vara en katt som satt på vägen som jag inte kunde hitta på kartan.
OS2 C-Kort Skäringby/Ekeby. Vi började fint och vart räddade av perferiseendet från att göra en dundertabbe. Jag läste en angivelse som ONO i stället för VNV, Visst tyckte jag det kändes långt till nästa kontroll. Flera kilometer, men kartan är chef och den man ska lyssna på så bara att elda på dit. Som av en slump lyfter jag huvudet och ser en kontroll passera. STANNA! Kontroll! Nu hände det som inte fick hända farsan klappar i backen och sätter gasen i botten. Jag drar åt bältet och spänner mig i stolen. Lättad över att överlevt så kunde jag se att kontrollen som stod flera kilometer bort nu var utanför mitt fönster. Bara att rätta till och fortsätta. Dock utan tripp som återigen skenade värre än kalvar på grönbete. Sträckan skulle nu bjuda på lite mer motstånd och vi strulade till det rejält inne på en bondgård redan vid ingången som låg betydligt längre bort än jag kunde ana på kartan. Efter att till slut ha hittat in så for vi lite förvirrat fram och tillbaka och tittade in bakom ladugården. Sen lossnade det lite och vi for genom ladan och plockade det vi skulle ha. En kort blick på kartan sa oss att det borde vara en kontroll till där inne så vi tog oss en funderar och konstaterade att det var omöjligt, vi hade redan provat alla vägar där inne så den var nog längs vägen. Som tur var så var den det dessutom.
OS3 C-Kort Knutby station/Slåttmon. Fullfart framåt det här går ju som en dans! Men vad nu hur kan den här kontrollen komma nu? Vi har åkt för långt! Som tur var fanns det ett triangeldrama där så vi slapp backa. pust! Bara att måtta sig baklänges och in. Väja för lite kaniner och genom den bemannade kontrollen. Sen gick det som fisken hem.
Väl tillbaka vid gravplatsen för serien i år så kom vår tidigare traktor och räddare i nöden den Eklundska RAV-4an in med grusprut på parkeringen. Gruset som sprutade om däcken skulle visa sig vara snällare än det som Jesper hulkat upp under föregånde sträcka.
En God Jul & ett Gott Nytt år! från biloskribenter och redaktör’n.
Vi hoppas vi ses i skogen under 2009!
Höstens resultat
Bergslagsnatta, SM, Ludvika MS, 6 september
1. Haraldsson/Andersson, NMK/DRC, Quattro, 1.47.45
2. Annala/Carlsson, KMS, Volvo 740, 2.03.48
3. Ershede/Josefsson, GMK, Toyota Corolla, 2.19.18
9. Sölve/Jesper Eklund, RMK, Toyota RAV4, 2.35.07
12. Linda/Björn Johansson, RMK, Subaru Touring, 2.55.49
–. Lars Erik/Monica Lindell, RMK, Subaru Leone, BR
–. Kaj Suomi/Roine Johansson, RMK, Audi 90 Q, BR
Finland, NEZ, 19 & 20 september
UFAK Lenkki, PreNEZ
1. DK, Søndergaard/Søndergaard, IMK, Impreza, 9568
2. SE, Jonas/P.Hellander, LMS, Rav4, 9706
10. SE, Sölve/Jesper Eklund, RMK, Rav4, 14365
HyUA, NEZ
1. DK, Søndergaard/Søndergaard, IMK, Impreza, 5053
2. SE, Jonas/P.Hellander, LMS, Rav4, 5255
3. DK, Jensen/Mikkelsen, SOMS, Rav4, 5956
6. SE, Sölve/Jesper Eklund, RMK, Rav4, 7273
Oscarssnurren SM2/NeZ, SMK Söderhamn, 27 september
1.Haraldsson/Andersson, NMK/DRC, Audi Quattro, 84,19
2. Lannermo/Andersson, SkMK/ÄMK, VW Golf, 120,24
3. Nilsson/Lundqvist, MKTW, Subaru, 124,18
6. Sölve/Jesper Eklund, RMK, Toyota RAV4, 155,21
16. Linda/Björn Johansson, RMK, Subaru Touring, 253,43
21. Lars Erik/Monica Lindell, RMK, Subaru Leone, 356,54
–. Kaj Suomi/Roine Johansson, RMK, Audi 90 Q, ÖR
NEZ-S
1. Lannermo/Andersson, SkMK, VW Golf, 120,24
2. Andersson/Kihlstenius, SBOK, Audi 80 Q, 152,31
3. Sölve/Jesper Eklund, RMK, Toyota RAV4, 155,21
NEZ Totalt 2008
1. DK, Søndergaard/Søndergaard, IMK, Impreza, 120
2. SE, Lannermo/Andersson, SkMK/ÄMK, VW Golf, 120
3. FI, Yliniemi/Kulmala, FoSUA/KangUA, VW Golf, 116
10. SE, Sölve/Jesper Eklund, RMK, Toyota RAV4, 111
Orionrundan, SM3/UH#2, MK Orion, 4 oktober
1. Haraldsson/Andersson, NMK/DRC, Audi Quattro, 31,45
2. Lannermo/Andersson, SkMK/ÄMK, VW Golf, 45,59
3. Jonas/Per Hellander, LMS, Toyota RAV4, 49,05
7. Sölve/Jesper Eklund, RMK, Toyota RAV4, 53.14
12. Linda/Björn Johansson, RMK, Subaru Touring, 68.45
23. Lars Erik/Monica Lindell, RMK, Subaru Leone, 121.12
26. Ilpo Gumse/Patrik Jansson, RMK, Daihatsu, 141.26
SM totalt 2008
1. Haraldsson/Andersson, NMK/DRC, Audi Quattro, 120
2. Lannermo/Andersson, SkMK/ÄMK, VW Golf, 116
3. Ojanperä/Rousku, KMS, Audi S2, 112
6. Sölve/Jesper Eklund, RMK, Toyota RAV4, 107
13. Linda/Björn Johansson, RMK, Subaru Touring, 96
23/24. Lars Erik/Monica Lindell, RMK, Subaru Leone, 76
32/31. Ilpo Gumse/Patrik Jansson, RMK, Daihatsu, 34
UH#1, Films MK, 26 september
Klass C
1. Ahlgren/Lifh, KMS, Volvo 740, 17.32
2. Lagman/Epstein, MMK/ DMK, VW Golf, 24.58
3. Lars-Erik/Nils Lindell, RMK, Subaru Leone, 27.11
5. Thomas Jansson/Erik Davidsson, RMK, Sierra, 35.20
6. Jesper Eklund/Gustaf Flodérus, RMK, Pajero, 1.09.45
7. Eiert/Thomas Karlsson, RMK, Fiat Tempra, 2.27.24
Klass B
1. Karlsson/Sävström, AMK, VW Golf, 6.08
2. Ilpo Gumse/Patrik Jansson, RMK, Daihatsu 4WD, 7.59
3. Anders Jansson/Marcus Claar, Sbok, Saab 99, 12.07
4. Örjan Stråle/Jonas Eklund, RMK, Seat Ibiza, 13.54
UH#2, Klass C
1. Hjelm/Andersson, MMK, Audi 80 Quattro, 40,32
2. Lagman/Epstein, MMK/DMK, VW Golf, 64,31
3. Eiert/Thomas Karlsson, RMK, Fiat Tempra, 179,40
4. David Sylvan/Gustaf Flodérus, RMK, Pajero, 247.34
Klass B
1. Haraldsson/Sylvan, SMKS/DMK, Audi S2, 43,21
2. Jansson/Claar, SBOK, Saab 99 GL, 44,19
3. Karlsson/Sävström, AMK, 45,59
4. Ilpo Gumse/Patrik Jansson, RMK, Daihatsu, 51.06
6. Lars Erik/Monica Lindell, RMK, Subaru Leone, 65.44
UH#3, Skepptuna MK, 10 september
Klass C
1. Lars-Erik/Nils Lindell, RMK, Subaru Leone, 19.12
2. Lagman/Rikard Epstein, MMK/ DMK, VW Golf, 25.23
3. Jesper Eklund/Gustaf Flodérus, RMK, Pajero, 35.30
4. Pär Engsten/Erik Davidsson, RMK, Ford Sierra, 41.14
7. Eiert/Thomas Karlsson, RMK, Fiat Tempra, 112.11
Klass B
1. Karlsson/Sävström, AMK, 7.49
2. K.Söderqvist/T. Söderqvist, FMK, Saab 900, 8.55
3. Ilpo Gumse/Patrik Jansson, RMK, Daihatsu 4WD, 32.14
UH#4, Rasbo MK, 17 september
Klass C
1. Lars-Erik/Nils Lindell, RMK, Subaru Leone, 19.46
2. Lagman/Epstein, MMK/ DMK, VW Golf, 41.29
3. S. Myrberg/F. Myrberg, FMK, VW Golf, 45.10
5. David Sylvan/Gustaf Flodérus, RMK, Pajero, 159.54
6. Eiert/Thomas Karlsson, RMK, Fiat Tempra, 161.50
–. Tony Eriksson/ Erik Davidsson, RMK, Ford Sierra, BR
Klass B
1. Jansson/Claar, SBOK, Saab 99 GL, 10.36
2. K Söderqvist/T Söderqvist, FMK, Saab 900, 11.36
3. Ilpo Gumse/Patrik Jansson, RMK, Daihatsu, 11.56
UH#5/MSO, Almunge MK, 25 september
Klass C Uppländska höstserien
1. Lars-Erik/Nils Lindell, RMK Subaru Leone, 6.10
2. Thomas Jansson/Erik Davidsson, RMK, Sierra, 10.47
3. Ahlgren/Lifh, KMS Volvo 740, 16.11
6. Eiert/Thomas Karlsson, RMK, Fiat Tempra, 24.55
Klass B Uppländska höstserien
1. K.Söderqvist/T.Söderqvist, FMK, Saab 900, 42.01
2. Johansson/ Munktelius, VMS, Subaru Impreza, 54.54
3. Anders Häll/Jonas Eklund, RMK, Seat Toledo, 70.08
Klass C MSO kort
1. Lars-Erik/Nils Lindell, RMK, Subaru Leone, 6.10
2. Thomas Jansson/Erik Davidsson, RMK, Sierra, 10.47
3. Annala/Lehikonen, KMS, Volvo 244, 20.48
5. Eiert/Thomas Karlsson, RMK, Fiat Tempra, 24.55
Klass B+C MSO
1. B, K.Söderqvist/T.Söderqvist, FMK, Saab 900, 42.01
2. B, Johansson/ Munktelius, VMS, Impreza RX, 54.54
3. C, Ahlgren/ Lifh, KMS Volvo 740, 68.23
4. B, Anders Häll/Jonas Eklund, RMK, 70.08
Klass A MSO
1. Sölve/Jesper Eklund, RMK Toyota RAV4, 26.27
2. Sigge/Thomas Henriksson, LMS, Subaru, 32.00
3. Jan/Roger Lindholm, VMS, RAV4, 34.04
5. Roine J./Per E Eriksson, RMK/BMS, RAV4, 44.17
7. Linda /Björn Johansson, RMK, Subaru Touring, 47.12
Uppländska höstserien totalt ’08
Klass C
1. Lars-Erik/Nils Lindell, RMK, 90
2. Thomas Lagman/Rikard Epstein, MMK/DMK, 84
3. Sören Myrberg, FMK, 78/•
3 •/Erik Davidsson, RMK, 79
4. Eiert Karlsson, RMK, 75/•
4. •/Gustaf Flodérus, RMK, 78
6. Thomas Jansson, RMK, 53/•
6. •/Thomas Karlsson, RMK, 75
7. Jesper Eklund, RMK, 51/•
Klass B
1. Anders S. Karlsson/Anton Sävström, AMK, 87
2. Kenneth Söderqvist/Tobias Söderqvist, FMK, 86
3. Anders Jansson/Marcus Claar, SBOK, 85
4. Ilpo Gumse/Patrik Jansson, RMK, 82
6. Örjan Stråle/Jonas Eklund, RMK, 26/53
Svamptåget, MSO, Södertörns BOK, 15 november
Kort bana
1. Lars-Erik/Nils Lindell RMK Subaru Leone, 16.19
2. Tony Eriksson/Jonas Johansson, RMK, Mazda 626, 31.57
3. Henrik Boivie/Erik Davidsson, AMK/RMK, Sierra, 34.32
6. Sonny Andersson/Thomas Karlsson, RMK, Fiat, 68.32
7. Magnus Berneklint/Gustaf Floderus, RMK, Pajero, 73.26
Klass B+C
1. Johansson/Munktelius, VMS, Suzuki Swift, B, 39.50
2. Ahlgren/Lifh, KMS, Toyota Starlet, C, 56.29
3. Lindström/Mörnborg, MKO, Suzuki Swift, B, 61.38
5. Ilpo Gumse/Patrik Jansson, RMK, Daihatsu, 81.19
Klass A
1. Jan/Roger Lindholm, VMS, Toyota RAV4, 12.53
2. Lannermo/Andersson, SkMK/ÄMK, VW Golf, 16.38
3. Nilsson/Lundqvist, MKTW, Subaru 4WD, 26.12
5. Sölve/Jesper Eklund, RMK Toyota RAV4, 29.11
8. Linda/Björn Johansson, RMK, Subaru, 35.02
KM 2008
Kartläsare
1. Jesper 15,15,15,11_45.
2. Björn 13,13,13,15_41.
3. Patrik 9,-,11,-_20.
4. Jonas -,11,-,-_11.
4. Monika 11,-,-,-_11.
Förare
1. Sölve 15,15,15,11_45.
2. Linda 13,11,13,15_41.
3. Ilpo 9,-,11,-_20.
4. Kaj -,-,-,13_13.
4. Roine -,13,-,-_13.
6. Lars-Erik 11,-,-,-_11.
7. Anders Häll -,9,-,-_9.
Bilorientering våren 2008
Mellansvenska nybörjarserien
29/3, Kolsva MS
April-April serien har fått nytt namn, men det mesta är sig likt i alla fall. I år har dock Kolsva fått med sig fyra ytterligare klubbar så serien består av fem deltävlingar där de fyra bästa resultaten räknas. Den är bara öppen för C-ekipage men övriga är välkomna att köra utom tävlan – för kvällen fyra stycken bilar. Från Rasbo startade Thomas Jansson & Erik Davidsson samt jag med sonen Nils i högerstolen.
Sträcka ett var OK-plock ut från Kolsva. Det knallade på bra tills vi upptäckte att vi råkat skriva en siffra istället för kodbokstaven, så det blev en snabb tillbakafärd för att rätta till misstaget. Vi tog därför 24 sek i prick på sträckan och låg bara åtta bland nio startande efter det. Tvåan var också OK-plock som vi nollade. Tredje och sista sträckan var en snurr i det gamla vanliga slyområdet nere vid älven. Man har åkt där några gånger nu. Snurren gick bra även om vi, liksom de flesta andra, kom lite fel bland ”vägarna” i buskagen. Vi var i alla fall näst bäst bland C-åkarna och klättrade till en slutlig andra plats. Våra vänner från klubben hade mer problem och belade nionde (och sista) plats. Vann gjorde far och son Lindberg från Huddinge.
1.Leif & Tobias Lindberg, Huddinge MK
2.Lars Erik & Nils Lindell, RMK
3.Kjell Karlsson & Carl-Erik Carlsson, Nora MK
5/4, Västerås MS
Deltävling två i Mellansvenska orienteringsserien startade vid Västerås MS´s klubbstuga vid folkracebanan. Tävlingen började med två ganska enkla och händelselösa OK-plock sträckor som vi nollade precis som de flesta andra inklusive övriga Rasbo-bilar, dvs. Thomas & Erik samt Linda Johansson som var kontrakterad förare åt Anton Sävström från Almunge (B-klassen). Sträcka tre däremot var en rolig snurr inne på ett industriområde i Västerås där jag kommer ihåg att jag kört förut någon gång. Här var Nils kanonsäker i läsningen. Sträckan gick helt klockrent och vi var klart snabbast bland C och fick bara stryk av två A-ekipage. Thomas & Erik körde också bra här och var trea i klassen där de nu också låg totalt. Sista sträckan var förstås en snurr på folkracebanan vilket alltid är roligt. Den gick också bra för oss även om vi inte var snabbast här (åtta sekunder efter segrarna). Vi vann dock klassen totalt vilket vi naturligtvis var helnöjda med eftersom den förde upp oss i toppen av serien. För Thomas & Erik så var sista sträckan ingen höjdare, de fick inte till det och sjönk till en slutlig sjätte plats bland de tio startande. Linda och Anton körde också mycket bra och var totalsnabbast för kvällen efter en makalös tid på sista sträckan.
1.Lars Erik & Nils Lindell, RMK
2.Kjell Karlsson & Carl-Erik Carlsson, Nora MK
3.Tomas Lagman, Mellansjö MK & Rikard Epstein, Djursholm MK
26/4 Bromma MS
Bromma MS, dvs Anders Palm, hade lagt en bana med start i Grillby. Fyra likartade sträckor med mestadels OK-plock med en och annan kort snurr runt någon lada. Vi fick inte till det där riktiga flytet utan fick backa lite här och var vilket ledde till att vi inte lyckades nolla mer än en sträcka. Eftersom banan var så lätt (två ekipage nollade helt) så hamnade vi inte bättre än femma bland de nio startande i klassen. Inte heller för våra klubbkompisar Per-Erik Sundqvist & Fredrik Brander gick kvällen till historien som en av de mer lyckade då de slutade nia. Ilpo Gumse & Patrik Jansson körde i B-klassen utom tävlan – en bra tävling för dem med endast nio sekunder i prick.
Innan start gick Linda J omkring och letade efter en presumtiv kartläsare. När hon inte hittade någon erbjöd vi henne att åka med oss i baksätet i stället vilken hon gjorde. Efteråt sa hon att hon hade sett flera av de kontroller vi åkt förbi men lyckats hålla tyst. Hon sa också att hon tyckte att det emmelanåt hade gått ganska fort. Ja, vadå då, det är ju tävling…
1) Leif & Tobias Lindberg, Huddinge MK samt Markus Ahlgren & Andreas Lifh, Kolsva MS
3) Kjell Karlsson & Carl-Erik Carlsson, Nora MK
3/5, Södertörns Bil-O Klubb
Start på Härads motorstadion utanför Strängnäs. När vi kom till startplatsen var den helt fylld av tävlande! Dock inte av bilorienterare utan av motocrossåkare med cyklar och servicebussar som inte hade hunnit avsluta i tid. Tävlingen började i alla fall så småningom med en kort sväng på rallycrossbanan innan den drog iväg ut i skogen på snabba och dammiga grusvägar. Vi satte upp ett bra tempo även om det kanske gick för fort ibland med någon vändning här och var som följd. En transport och sedan två ytterligare sträckor i skogen med fin orientering med många trianglar och rätningar/inhopp här och var. Sista sträckan var sedan en snurr på banan som gick bra även om vi inte var snabbaste C-bil här. Totalt hade vi alla fall andra tid men det visade sig att vi skrivit en siffra istället för bokstav på en kontroll och de extra tio minuter detta medförde flyttade ner oss i resultatlistan till fjärde plats. Vann gjorde Ahlgren/Lifh från Kolsva som nu ligger bra till inför sista deltävlingen. Per-Erik Sundqvist & Fredrik Brander körde också denna deltävling. De hade uppenbarligen en del problem på tredje sträckan vilken tog tid men körde riktigt bra på de övriga. De kom dock sjua och sist i C-klassen.
Fler Rasbo-medlemmar var aktiva denna kväll. Linda & Björn Johansson var tredje snabbast bland bilarna utom tävlan som var ett getingbo med utmärkta resultat över lag. Roine Johansson åkte kartläsare år Kenneth Söderqvist och Ilpo Gumse & Patrik Jansson var dem tätt i hälarna.
Sammanfattningsvis en mycket trevlig tävling i vackert vårväder.
1.Markus Ahlgren & Andreas Lifh, Kolsva MS
2.Leif & Tobias Lindberg, Huddinge MK
3.Kjell Karlsson & Carl-Erik Carlsson, Nora MK
17/5, Nora MK
Noras uppskjutna tävling gick av stapeln i Garphyttan med Kjell Karlsson som banläggare. Förutsättningarna för serien i C-klassen var raffinerade: tre ekipage hade en teoretisk chans att vinna. Linbergs ledde med oss och Karlsson/Carlsson på delad andra plats och Ahlgren/Lifh fyra. Eftersom Karlsson/Carlsson var arrangörer i kväll så kunde de inte bli bättre än tvåa men övriga kunde vinna. Vi var dock piskade att segra i kväll för att vinna totalt så det var självklart målet. Lindbergs kom inte till start så det stod mellan oss och Ahlgren/Lifh. För övrigt var det bara fyra startande i C-klassen vilket var synd då tävlingen var riktigt bra och utslagsgivande. Hela sex sträckor varav två snurrar stod på programmet. Och det började riktigt bra, vi vann eller delade vinsten på de fem första sträckorna. Men sedan kom kvällens enda riktiga luring, en klassisk rätning över en gårdsplan och över ett gärde och genom en bondgård där två passerkontroller skulle tas. Vi var inte riktigt beredda på en svårighet efter en rätt enkel tävling dittills och åkte förbi. Jag gjorde också generalmissen att inte stanna när min kartläsare lät tveksam om var vi var. Klantigt av mig. Det var först vid mål-TK vi insåg misstaget och vände. Väl på plats hittade vi in snabbt på rätningen men då var det för sent. Sex minuter straff och en andra plats för kvällen gav en total tredje plats i serien. Ett resultat vi egentligen är väldigt nöjda med så besvikelsen var inte så stor ändå. Vann kvällens övning och totalt gjorde alltså de mycket duktiga Ahlgren & Lifh från Kolsva. Tvåa i serien slutade Lindbergs från Huddinge före oss med Karlsson & Carlsson som fyra.
Även Linda Johansson var aktiv för kvällen då hon körde åt Sören Eriksson från Almunge och hade tredje tid bland B och A.
1.Markus Ahlgren & Andreas Lifh, Kolsva MS
2.Lars Erik & Nils Lindell. RMK
3.Jonas & Carina Linder, Ludvika MS
Slutställning i Mellansvenska Orienteringsserien 2008
1) Markus Ahlgren & Andreas Lifh, Kolsva MS, 115
2) Leif & Tobias Lindberg, Huddinge MK, 114
3) Lars Erik & Nils Lindell, RMK, 112
9) Thomas Jansson & Erik Davidsson, RMK, 45
11) Per-Erik Sundqvist & Fredrik Brander, RMK, 44
2008-02, Klubb nytt, Rasbo MK, årgång 45.
Bilorientering hösten 2008
Midnattssolsrallyt 2008
av Gunnar och Lars-Erik Lindell
Efter vårt deltagande i Midnattssolsrallyt 2007, då vi kom på placering 18 bland 39 i klasserna Historic Regularity Rally, fick vi blodad tand. Vi bestämde oss därför att köra även 2008. – Den 16 januari öppnades intresseanmälan för årets rally och vi anmälde oss redan ett par minuter efter klockan 8 på morgonen. Omedelbart morgonen efter var det dags att boka hotellrum. Det visade sig att vissa hotell redan var fullbokade och till vår förvåning fick tävlingsledningen stänga förhandsanmälningen redan efter 3,5 dygn då 79 bilar redan hade anmält sig. Dessa 79 var emellertid garanterade start. Och tur var det för när anmälningstiden gick ut 30 april hade 230 bilar anmälts. Tävlingsledningen hade avsikten att tillåta 150 bilar att starta, men sträckte ut det först till 165 för att slutligen godkänna 173 bilar.
Under rallyt 2007 fick vi också lära oss att om fel uppstår under sträckorna – utom vid de fastlagda serviceställena – är det bara besättningen som får åtgärda fel och bara med den utrustning som finns i bilen. Vi la därför ner en hel del arbete på att utrusta både tävlingsbilen och servicebilen med vad som troligen kan bli aktuellt under de tre dagarnas tävlande.
SS1, Kullan – 4,19 km
”Smal krokig byväg med många krön” (enl. officiellt program)
Inga större sensationer på sträckan, men vi glömde nolla trippen vid starten så det fick göras efter ca 50-100 m. Vi gjorde en bra målgång enligt den modell vi kommit överens om, dvs. att när det återstår tio sekunder till beräknad målgång räknar jag ner till noll och då är det upp till föraren att passera mållinjen exakt när jag säger ”noll”. Vi kom dock i mål 1,5 sek för tidigt enligt officiellt resultat som tillsammans med HTK (hemlig tidskontroll) gav 3,3 sek fel. Till viss del berodde det nog på strulet med trippen. Nytt för i år är att man får en prick för varje 1/10 sek, istället för en prick per sekund som i fjol. Vi fick alltså totalt 33 prick på sträckan.
På transporten efter så stannade vi för lite service där vi bara fyllde bensin och åt några bananer. Men sedan märkte vi att det var väldigt bråttom till TK2 så vi satte full fart. Som tur var kunde vi komma förbi kön och stannade i TK´n bara 32 sek innan tiden var ute. Det höll på att bli en tråkig start på tävlingen.
SS2, Aborramåla – 8,04 km
”Första delen är en smal byväg i skog, efter vägbytet i Letesmåla blir det lite bredare och snabbare väg”
Denna sträcka var lite smalare och krokigare än den första. Vi fick en rejäl sladd som gjorde att bakändan var nere i diket lite grann men det gick bra (det stod mycket folk där), och mitt på sträckan slog avgassystemet i en sten så att bilen därefter lät lite mer än tidigare. Vår måltid klarades med endast 0,1 sek försening. Jättebra. Dessutom en bra passage av den hemliga TK´n gav totalt bara 8 prick på sträckan. Med detta var vi faktisk bäst bland de 43 regularitybilarna! Sedan 50 km transport till Uråsa flygfält strax söder om Växjö.
Sammanfattning
Ett mycket bra genomfört arrangemang och en rolig tävling med fantastiska sträckor, mycket folk, bra väder och ett resultat som översteg våra förhoppningar. – 41 ekipage startande i de två regularityklasserna varav 38 kom i mål.
Vann gjorde Kjell Gudim/Tom A Granli från Norge med Walter Olofsson/Hans Sylvan på andra plats.
Totalt tog vi 696 prick (= 69,6 sekunder).
Slutlig totalplacering: 8 (7:a i klass 2, dvs bilar med extra trippmätare)
Sträckplaceringar: 13-1-30-2-7-15-4-10-5-2-20-7-14-8-4-10-25-25
Totalplacering: 13-5-12-11-8-8-7-7-7-7-7-7-8-7-7-8-8-8
Läs Gunnar & Lars-Erik:s hela referat av alla 18 SS
Bilorientering
SM1, Bergslagsnatta, Ludvika MS,
6 september, av Lars Erik Lindell
Den här gången startade vi strax utanför Norberg. Tjugoåtta bilar kom till start. Det visade sig bli en ganska knölig tävling för oss och några andra. Först hittade vi inte förbi en BPK. Det visade sig att man kunde åka förbi kontrollen i skogen för att komma tillbaka och ta kontrollen senare. Det tog ett tag innan vi fattade det. Sedan lyckades vi på nåt sätt åka ifrån oss själva i körordern, dvs vi var mycket längre fram än vad vi trodde. Några sträckor senare hade vi också stora problem i ett grustag där vi inte tyckte att någon grushög låg där den skulle och där skyltar dök upp helt slumpmässigt. Här skulle man nog haft en pålitlig kompass och åkt helt efter den istället. Mer strul följde – ett litet slyparti i ändan av ett flygfält med endast lite ATA-band här och där hade utnyttjats till bristningsgränsen. Efter att många bilar åkt där och snurrat så var det omöjligt att säga vad som skulle föreställa väg och vad som inte var väg. Här började våra extraljus att slockna då och då vilket inte gjorde saken bättre. Vi hoppade nog några kontroller här tror jag. Tillbaka i grusgropen fortsatte bil-problemen och till slut stannade den helt sonika med tomt batteri. Regnade gjorde det också. Vi var dock inte ensamma i misären då en annan bil stod ca 7 m ifrån oss med exakt samma fel. Det var bara att ringa efter hjälp och vänta på assistans. Så småningom kom en av bröderna Hellander och kablade igång oss och så kunde vi styra hem till Uppsala med ännu en bruten tävling i bagaget. Inte en av Ludvikas bättre tävlingar tycker jag. Alldeles för överarbetade sträckor – ca 200 kontroller säger väl allt.
Alla hade dock inte bara problem; bästa Rasbo-ekipage var som vanligt Sölve och Jesper Eklund på nionde plats. Linda och Björn Johansson slutade tolva medan då Lars Erik och Monica Lindell bröt vilket även Kaj Suomi och Roine Johansson tvingades göra (orsak okänd). Vann tävlingen gjorde suveränerna H-E Haraldsson & Mikael Andersson.
NEZ Finland,
19-20 september, av Sölve Eklund
Årets finska NEZ-helg hade tävlingscentrum utanför Rajamäki ca 50 km norr om huvudstaden. I varje större tätort i Finland verkar det finnas en sjö och intill denna ligger alltid en anläggning modell konferans eller kursgård, så alltså även här intill sjön Sääksjärvi där anläggningen heter Kiljavanranta. Övernattning skedde på samma plats. Kiljavanranta är ett institut för utbildning av förtroendemän och arbetarskydd så det lät ju tryggt inför stundande aktiviteter. Fredagstävlingen hade startplats i Vantaa vid motorsportanläggningen. Arrangör var UFAK = Ungdomsföreningarnas Automobilklubb. Första sträckan gick på rallycrossbanan och området runtomkring. Sedan fortsatte tävlingen norröver och via transporter och intensivare snurrpartier där orienteringsproblemen skulle lösas kom vi till målet vid Rajamäki. Idealtid på 2,5 timmar överskreds denna mörka kväll med ca två timmar för Eklunds som var enda tappert kämpande Rasboekipage denna helg. Att mörkerorientering är svårt visade sig speciellt denna afton i ett större grustag där felkörningarna var många och missarna duggade tätt. Totalt 12 missade tavlor på en och samma tävling hör till ovanligheterna men så var resultatet denna afton. Arrangör var som sagt UFAK men det skulle visa sig att de funktionärer som arbetade utefter banan var allt annat än sådana representanter.Detta måste redas ut så en av gentlemännen lät sig utfrågas. ”UFAK bildades på 1960-talet av en skara motorintresserade ungdomar. Klubben var som störst under 60-70 talet med ca 250 medlemmar. I dag var ungefär 40 st. anslutna. Nyrekruteringen är svår och antal aktiva bilorienterare är nu inte så stort.” Aha. Så var det. Att mångårig erfarenhet räcker för att arrangera utslagsgivande banor bevisas ändå av att prickantalet blev ungefär 100% högre på fredagens uppvärmning jämfört med mästerskapstävlingen kvällen efter. Heder åt dessa ”ungdomar”.
NEZ tävlingen startade med en transport till området norr om Hyvinkää där första sträckan startade i området intill slalombacken och ett tu tre bar det uppför körvägen till backens topp för att vika av utför densamma. Väl nere i botten igen gjorde banan en sväng för att sedan under linbanans stativ klättra uppför igen. Efter denna omtumlande inledning planade marken ut sig och blev mer normal resten av kvällen. Ett område som även utnyttjades år 2002 var ett stort skogsområde med stigar runt Hyvinkää:s flygplats. Här kände vi igen oss, men förra gången var det i totalt mörker och vi sinkade då mycket tid på det svårorienterade området. Bättre gick det denna gång så man ser fördelen av dagsljusorientering. Med start omkring kl 16 och en körtid på ca 4,5 timmar inklusive försening medförde att kudden kunde intas inte alltför sent och det behövdes då de 20 milen till morgonfärjan i Åbo som tog oss tillbaka till Sverige skulle avverkas i tidig morgondimma. Vi hade en lyckad tävling och var riktigt nöjda med endast 6 missade tavlor och detta gav oss en 6: e plats. Bästa finska mästerskapsresultatet på mycket länge.
SM2/NEZ, Oscarssnurren, SMK Söderhamn
27 september, av Lars-Erik Lindell
Denna tävling ingick både i SM och NEZ och starten var förlagd på Hälsinge flygflottilj, F15 i Söderhamn. Den startade i full fart med etapp 1 på tre sträckor som gick på flottiljområdet med snurr bland hus, hangar, banor, gräsmarker och i skogspartier. Mycket underhållande faktiskt. Etappen avslutades i änden på en av banorna som tydligen användes för dragracing. Där var det en kortare paus där det bjöds på fika och korv. Så långt hade det inte varit några större problem. Sedan följde en transport västerut mot Söderala och Mohed där två sträckor skulle köras på de fina områdena. Fina områden var det ja, men inte lätta. Det är inte klokt vad många små vägar/stigar det kan finnas på ett och samma område. Vi hade kanske inte en av våra bättre kvällar men vi var inte ensamma om att irra omkring. Vi höll på med ett kartklipp i närmare en timme som borde tagit 8-9 minuter! Det enda vi kunde hänga upp orientering på var en stor vattenpöl som vi säkert passerade tio gånger från olika håll. Men var på kartan den befann sig begrep vi aldrig. Till slut gav vi upp och letade oss ut på stora riksvägen och använde oss av vår lokalkännedom (vi är uppvuxna bara 10 km därifrån...) för att hitta vidare till nästa kartklipp så att vi åtminstone kom i mål på sträckan. Kort transport följde till Glössbo där tre sträckor till skulle avverkas. Massor av vägar gjorde orienteringen intensiv och då timmen började bli sen så hoppade vi några kontrollet på slutet för att inte överskrida respittiden. Kom i mål i Söderhamn klockan halv två på natten efter nio timmar i bilen. Möra var bara förnamnet. Alla hade naturligtvis inte lika stora problem som vi. Bäst av Rasbo-bilarna var återigen Sölve och Jesper Eklund med en finfin sjätteplats. Linda och Björn Johansson slutade på 16:e plats medan vi var 21:a och sist i mål av de som faktisk tog sig i mål. Våra klubbkompisar Kaj Suomi och Roine Johansson stannade för länge i skogen och överskred tyvärr respittiden. Dessutom bröt fyra bilar. Vann gjorde återigen H-E Haraldsson och Mikael Andersson. Bland de utländska ekipagen körde bröderna Söndergaard bäst och var även totaltvåor.
SM3, Orionrundan, MK Orion
4 oktober, av Björn Johansson
Årets sista SM tävling arrangerades av MK Orion och start i Rospiggarnas hemarena Orionparken. 6 sträckor väntade och vi for iväg på en kort transport till förstasträckan. En intensiv sträcka på industriområden i utkanten av Hallstavik och på små vägar söderut. Andra sträckan gick på mindre grusvägar där det gällde att ha koll på måtten. Mängder av ok-tavlor och små trianglar och parallellvägar skulle letas upp, synd att kartisen (jag) i vår bil skulle trassla med måtten och skalorna just denna sträcka. Mot slutet av denna sträcka närmade vi oss Knutby och en liten nedlagd grusgrop besöktes. Här tjänade vi in lite tid då området var något för mycket utnyttjat och vi kunde snabbt hoppa en sida i körorden och bara fylla i tavlor i tavelkortet. Därefter for vi vidare mot Sotter och körde kors och tvärs på små fina bil-o vägar där det gällde att snabbt välja rätt, vilket är lättare sagt än gjort. Efter denna sträcka väntade ett kortare uppehåll och det visade sig behövas, efter uppehållet väntade en grusgrop. Vi fick riktigt bra flyt i bilen och klarade sträckan bra, och hittade direkt den kluriga vägen ur gropen. Många var dock de som åkte varv på varv runt högarna i den relativt stora gropen. Nästa sträcka bjöd på flera fina vägar och rätningar. Här visade det sig att vi skulle ha riktig tur då vi missade en rätning och inser att vi är fel och tänker vända. Döm då av vår förvåning när rätt tavla uppenbarar sig då vi backat in 10 m på en väg för att vända, därefter var det ju bara att gasa. Sista sträckan blev en pärs på Edebo såg och tiden bara försvann. Det var dock ett nöjt ekipage som rullade till mål. Synd bara att en felskriven I-tavla (som vi åkt igenom) gjorde att 9e platsen blev en 12e. Ett stort tack till MK Orion för en fin tävling!
MSO, Almunge MK
25 oktober, av Sölve Eklund
Höstseriens sista deltävling i Almunges regi hade förlängts med några sträckor och vips fanns där en deltävling även i MSO. Startplats var något ovanligt. Nämligen i Knutby där församlingshemmet intill kyrkan disponerades. Kort transport till gamla järnvägsstation där första sträckan sedan gick via Slåttmon, Stavungen, Lövängen till Lilla Söderby. Faktiskt samma område som inledde AMK’s och RMK’s allra första MSO-tävling år 1979. Sträckan var blandad med OK-plock och snurrar i skogspartier och gårdsplaner. En enkel sträcka kunde det tyckas men bara ett fåtal lyckades nolla sträckan. Sträcka två bjöd på en riktig godbit. Mellan Lilla Tadinge och Stora Väsby svängde gamla vägen in i skogen ganska obemärkt vid utfarten från en gård. De flesta tog dock raka ”vägen ” ut över en åker och in i skogen igen ca 300 meter längre bort där rätta vägen anslöt lite fint från högersidan. De med flax upptäckte felorientering just vi ingången i skogen men många vaknade inte till förrän vid nästa OK ytterligare en kilometer bort. Dyrbar tid gick åt för att rätta till denna felläsning. Sträcka tre, fyra och fem var identiska med höstseriens C-bana med varierade Ok-plock och snurrar på gårdar osv. Dessa sträckor gick från Faringe (Täby) – Solvalla – Rickeby – Ekeby – Källingby – Knutby stn – Slåttmon – Gaveln –Kråkbäcken. Sista sträckan startade vid samlingsplasen vid Knutby kyrka och gick vidare via prästgården till Sotter i samma skogsområde som det tävlades i på SM:et tre veckor innan. De som trodde det fanns fördelar med detta misstogs sig något då helt andra kartor och upplägg av stäckan skilde sig åt. Genom att nyttja IK-tavlor fanns fler alternativa orienteringsmöjligheter och det utnyttjade banläggarna denna afton. Att stressa för att man trodde sig känna området straffade sig. Glädjande att RMK kunde vara i topp också med seger för Lars-Erik och Nils Lindell i C-klassen – och seger i A-klassen för Sölve och Jesper Eklund.
MSO, Svamptåget, Södertörns BOK
15 november, av Tomas Karlsson
Kort bana. Inför tävlingen fick jag ge mig ut på förarjakt då farsan inte kunde delta i strängnäs. Jag vet inte riktigt vad som hänt med honom sen vår lilla fadäs under höstserien men nu skulle han åka till Arlanda och hämta folk, påstod han, men jag antar att han skulle titta på flygplan. Efter ett litet sökande i 3 minuter så var förarplatsen tillsatt och vi hälsar Sonny Andersson tillbaka bakom ratten.
Fiaten skulle få åka trailer ner var tanken, och han tittade en aningen skeptiskt på trailern när han såg den. Med tiden vart han dock van och tyckte det var riktig skönt att åka taxi ner.
O-Sträcka K2 snabbt iväg och där stod kontrollen. Men vad tusan hade vi missat en? Konstigt. Bara att vända och så tillbaka till startbilen och vända men nej det fanns ingen kontroll. Märkligt. Titta på kartan och konstatera att det måste gömma sig en PK någonstans men det finns ingen väg at ta in på. Efter en heldel grubblande så gjorde vi som det stod på körordern och fyllde i TK’n på första rutan så var problemet löst. Vidare fram till ett trevägskors där vi tog vänster, dåligt val men det rättade vi till snabbt och sen höll vi oss efter kartan den korta biten till mål.
O-sträcka K3 Bara att dra iväg på en mindre snurr som inte ställde till det nämnvärt under själva orienteringen men vi höll inte på att hitta i mål. Hur vi än letade kom vi bara till starten. Efter att ha fladdrat runt halva Sörmland, nåja. Så insåg jag till sist att det naturligtvis var samma start och målpinne. I med sport identen i läsaren och bara be till högre makter att det vart rätt.
O-Sträcka K4 början rullade på fint och den ny monterade hasplåten gjorde sig vid flera tillfällen påmind. Lite roligt det här med hasplåt när bilen inte är så hög, man tittar ut och tänker att det där kommer inte att ta i SKRAAAP nästa gång tänker man nu blir det skrap och inte ett knyst hörs. Tror jag måste öva upp mitt 3d seende mot mark. Tur jag inte åker skidor utförs. Helt plötsligt och utan förvarning ser jag en stor vattenpöl komma emot oss eller pöl, snarare ocean. Jag som alltid har fönstret nere för att slippa känna av åksjukan petar frenetiskt i panik på knappen för fönsterhissen. Jag tycker mig skymta ett svagt leende på Sonny, bilens varvtal höjs och en mindre gir för att riktigt träffa i oceanen upplever jag mig känna. Fönstret går långsamt uppåt, vattnet stänker jättefort uppåt, jag tvålar in ansiktet och väntar. Kroppen kastar jag fram över kartbordet. Vattnet slår in genom fönstret. Co-driver down! Co-driver down! ropas ut i högtalarna. Som den sanna hjälten reser jag mig upp igen och skakar av mig vattnet och kastar ut fisken, allt på kartbordet överlevde och tävlingen kan fortsätta. Som alla nya och otyglade förare är Sonny lite ivrig och trots ivrig uppmaning om att ta det lugnt så far vi fram genom naturen minst ett par hundra meter innan han vill gå med på att vi ska ta det lugnt. Detta har straffat sig då kontrollerna bara stod ca 3m ifrån varandra vilket tog lite tid för mig att uppfatta då jag sökte efter O 6 på en ny plats i stället för att observera att det var precis samma angivelse som innan. Äntligen transport! Skönt att få pusta ut lite och bara vara resenär en stund!
O-sträcka 5 sakta iväg det är bara en skitbit till första kontrollen! Ta det bara lugnt herr Andersson. Skitbiten blir bara längre och längre. Till sist är den jättelång. Jag börjar hota med en vändning. Men sansar mig och observerar att skalan är på 1:50 000 i stället för måttade 1:10 000. Sen löper det på förbaskat bra. Vi rullar in med 3e bästa tid bland C-kort. Transport igen.
O-sträcka 8 fullfart i väg det kändes att det hade gått bra på förra OS och nu ville vi hålla det. Det flyter på riktigt fint fram till slutet på sträckan. In i ett stort triangeldrama och ut fullfart framåt helt plötsligt befinner vi oss vid nästa triangel och visst finns det kontroller där, men inte de jag vill ha just då. Tillbaka igen måtta titta funder åka. Nej. Här stämmer inget. Måtta, backa, fundera, klura, så är det. Nej. Tillsist fattar jag galoppen och vi åker vad som skulle kunna betecknas som världens omväg för att komma tillbaka till det första triangeldramat men det är helt korrekt åkt. Bara att äntra nästa. Upp igenom och ut. Sonny lägger ratten åt vänster och vi drar iväg med en herrejösses fart, det där hade du koll på säger jag. Dum som jag är protesterar jag inte, och när jag tittar på kartan är jag helt med på att det var så. Hur tänkte jag där? Som ni förstår var det inte alls så och jag piskar mig på fingertopparna för att jag var så dum. Om vi kom bra på förra sträckan är vi tok-sist nu.
Transport hem till Härads motorstadion där vi med glädje kan konstatera att vi slog vår evige kombattant och värdige motståndare Gustaf med knapp marginal. Medans Sonny kör upp bilen och surrar den så håller jag mig undan och surrar med folk i stället. Något jag är klart bättre på.
På vägen hem står en minst sagt skitig men stolt Fiat högt upp på släpet och ser ner på de andra bilarna. Han fnissar till när en BMW ”terrängbilsatrapp” X5 passerar förbi. När var du i skogen då ropar han på svenska med italienskbrytning.
Ett stort tack till banläggare och funktionärer. Vill verkligen framföra att det var helt underbara vägar som ni funnit!
Uppländska biloserien, av Tomas Karlsson
Etapp 1, Films MK, 26 september
Hösten smyger sig på oss med ett allt allvarligare väder, mörkret sluter sig tungt över de uppländska slätterna, folk kliver in i sina mest inneslutna världar. Endast ett fåtal modiga kliver utanför dörren deras bilar är utrustade med extraljus, deras tankar är fyllda av hopp och framtidstro. Det är dags! Premiär för den 41:a Uppländska Bilo-serien!
Lite ringrostig kände jag att jag var redan på vägen till Bergby så att vissa problem kunde uppstå efter starten hade jag redan listat ut.
Efter vad som kunde upplevas som världens längsta två minuter så bar det av smack så tog vi den första kontrollen och fler i bilen än jag var häpna över detta tilltag. Som otur var så säkerställde jag ordningen till kontroll 2 med säkerhet hade jag kastat ut ett mått som var så långt från verkligheten att det var sanslöst. Ett par minuter och ett antal vändningar senare tändes det ett litet ljus då jag kom ihåg att den smidiga skalomvandlaren som man fått som PB:are inte visade meter utan hundra meter. Sen flöt det på utan större bekymmer. Bortsett från en smärre liten detalj förstås. Vi åkte fel på transporten till OS2.
OS2 Inte en lugn stund i bilen men ändå flöt det på förvånansvärt fint tyckte jag. Tyvärr bestämde sig vårt långlyse för att det var dags att ta permis resten av kvällen när vi stod vid startbilen. Kurvljuset var kvar men långlyset kunde vi titta långt efter. När vi befann oss i det höga gräset så hade man önskat att man hade haft ett högre fordon. Inte för att vägen på något vis var dålig utan för att det hade varit smidigare att titta ner på kontrollerna i gräset då. Någonstans i det höga gräset ser jag helt plötsligt något komma flygandes utanför fönstret efter en stunds panik och kontrollerande på kartläsarbordet kunde föraren (farsan eller pappa från och med nu) tala om och lugna ner mig med att vi numera bara hade tre navkapslar på bilen. Nu kom även trippen på att den skulle börja jävlas med mig. Helt plötsligt stämde inga siffror alls. Den började mäta väldigt långsamt. Bilens tripp skulle rädda oss resten av kvällen.
Starten och nästan hela OS3 förlöpte riktigt skapligt men tyvärr skulle det visa sig att kommunikation är A-O ja till och med ö efter ivrigt mätande och funderande på slutet där det inte direkt vimlade av OK kunde vi konstatera att vi inte hade en aning om var vi kunde tänkas vara. På något mystiskt vis som är dolt i dimman som började lägga sig över Vendelstrakten kom vi faktiskt till mål där.
OS4 Ingen återvändo bara att ta tag i snurren. Vi lunkade jätteförsiktigt igenom den. Läste, tittade och visade farsan hur jag ville åka kontroll för kontroll. På slutet hade vi till och med en kommunikation som gjorde att han fattade hur jag menade utan att behöva visa. Vi vart jätte sist på den sträckan.
Nu vill jag ha kromade navkapslar på Él diablo Él Fiato!
Etapp 2, MK Orion, 4 oktober
Dags för förmiddagspass i Hallstavik. En enorm fördel med den tidiga starten var att alla som ville kunde komma och spegla sig i glansen på våra kromade navkapslar på Fiaton.
Vi som höll oss till C-banan utan SM fick en transport till OS2 som hade start i början på Vällnoravägen. Fullfart rakt på och pang! Där stod den andra kontrollen vi skulle ha, bara att vända runt och tillbaka. Pang där stod samma kontroll en gång till. Bara att vrida runt och på det igen. Tredje gången kom vi fram till kontroll 2 igen. Tillbaka och ut på en åker tittade och nej inte där heller. Sen iväg och plockade det som skulle plockas en liten snabb men intressant avstickare på en väg där vi inte skulle vara. Nu kom min tripp på att han hade fungerat klart igen och tok sprang fram genom naturen medans bilens egen tripp bara klarade av 300m så var jag långt före och hade redan passerat 1km. Ut igen och fullfart längs de härligt obebodda skogarna som följer mot Vällnora fram till Bennebol och där gick vi in på en gammal karta som sa att vi skulle åka rakt ut på gräset precis intill ett hus och ta en OK så långt var det rätt i mitt huvud men tydligen stod den ute på den nya vägen. Sen bar det av genom PK som stod lite snyggt efter en parkering. Väl i Vällnora så upptäckte jag att jag inte skrivit i PK’n och så var det bara att vända och hämta den. Ner i en liten grusgrop fram och tillbaka upp och ner, inga större problem här flöt det minnsan på. Vi fick även besök av en liten brun hund som undrade vad i alla sina dar vi gjorde i hans toalett. Full gas ut till höger upp på en grusväg och dags att vända. Riktingen skulle vara mot Åsby men jag ville så gärna kolla lite på grusvägen att vi åkte dit först. I Åsby tog vi upp till gården och avverkade den lilla gräs och grusvägen utan bekymmer.
OS3 Någon måste skoja med oss sida på sida med bara snurrar fram och tillbaka hoppa hit hoppa dit kör si kör så. Naturligtvis ledde detta till en massa idiotiska påhitt och letande från min sida. Att det dessutom var en bil som hade parkerat mellan en PK i en av skogsdungarna gjorde inte direkt mitt liv enklare. Sen kom vi tokigt. Nej inte tokigt helt bortappade var vi. Dags att leka följa John så vi åtminstone kunde få komma därifrån. Rysningar for genom kroppen och frustrationen kokade varje gång jag tittade ner i kartan. Efter att ha farit som skottspolingar bakom en golf lyckades vi äntligen komma ut från skogen. Tack! Problemet skulle nu inte bli mindre då vi direkt kom upp på en bondgård. Ytterligare en gång stod det en bil och hindrade oss från att passera genom en PK, Privatbilisterna där är bra skolade verkar det som och parkerar bara där det är blåa skyltar med en bokstav på. Någon borde dock kanske lära dem att det ska vara en reflekterande skylt med ett P på. Där målbil! Ser du pappa! Transport för oss på kort bana mot Edebo-såg.
Edebo-såg liten snurr som egentligen inte vållade några vansinniga bekymmer vi tog det lugnt och skrapade lite i underredet när det behövdes. Vi har konstaterat att vi behöver lite mer lyse när vi befinner oss på snurrar. Vi skulle behöva lite mer spridning och mindre glapp i ljusbilderna.
Även om vi upplevde tävlingen lite svår för vår del åtmindstonde OS3 så var det en fantastisk tävling.
Etapp 3, Skepptuna MK, 10 oktober
Skepptuna. Vart ska man börja? Det var till en trevligare och utbyggd lokal vi anlände till på fredags eftermiddagen. En svag bris med varmhöstluft svepte fram. Solen hade gått ner och vi hade två nya ljus som skulle få slita. Skönt med en nylagad och fixad tripp dessutom. Tyvärr var den inte lagad hela vägen fram till Skepptuna ens.
OS1 ut och iväg och ha där stod första kontrollen! Bara att ta andra! Men sen hände det något efter det. Jag kan inte riktigt komma underfund med vad jag hittade på men den kontrollen som jag skulle plocka upp i ordningen stod inte där den skulle för mig. Vi plockade upp en PK som skulle komma efter innan vi ens var inne på den vägen som kontrollen innan skulle stå på. Märkligt. En liten stund parkerade vi med ena bakhjulet djupt ner i ett dike med resten av bilen över vägen. Mitt råd att om ni ser ett par kromade navkapslar som är synliga tvärs över vägen så stanna verkade komma väl till pass.
Regnet började sakteliga droppa ner på vår vindruta mörkret tilltog. I början på sträckan var det inga problem och allt flöt på med ett visst ljus inför framtiden. Då slog den till, Murphyslag alltså. Trots intensivt måttande, trippande, spanande så kom vi helt fel och var upp och vände vid en gård där vägen bara tog slut. I envishetens tecken då jag visste att vi var rätt vände vi om och tog nya tag och se där ungefär på metern så fanns det ett vägbyte som skulle stämma bra. In på den vägen och fullfart med nytt hopp! Hm slutar inte vägen här? Varför blir vi anfallna av hundar? Förra tävlingen fick vi också besök av en hund denna var lika om man bortser från att den var brun och glad och denna var vit och skällde.
På vägen tillbaka finner vi naturligtvis rätt väg och svänger in där. Så hupp nu går det bra igen. In mot grustaget! OK vid väg ska väl inte bli några problem. Finner den inte. Upp till korset och ner igen. Hepp upp och ner igen, nähä? Ut på stora vägen igen, kanske det finns en infart till för grustaget? För er som aldrig kollade den möjligheten kan jag nu meddela att det gjorde det inte. Efter famlande och att jag hemsöktes av hemska minnen om en speciell gård som vi utan anledning vid ett tidigare år sökt igenom både till fots och till bils så började mitt temperament stiga och en godisbit hade nog inte varit fel om jag hade haft. I stället började alla tidigare misslyckanden och motgångar i Skepptuna att påminnas.
Tillbaka till korset som vi kommit ut till innan grustaget och måtta. Jo visst skulle vi in på den vägen, men varför? Det fanns ingen kontroll där. Det visste vi ju. Vi provade lite alternativa vägar över grus och stenhögar men kom bara ut på samma ställe som innan. Nu struntar vi i den fräste jag antagligen ur mig och vi körde fram ca 30m längre än alla andra gånger. Ja där stod den ju. Jag är nästan säker på att kontrollen pekade finger åt mig och hånlog. Eventuellt spöregnade det lokalt på oss också. Sen en bit var det mest bara att följa vägen genom grustaget. Sen gjorde man en liten korsning över den stora vägen och in i skogen. Innan jag fattat galoppen på den delen var vi fullständigt fel och galet ute, sen är det visst en fördel att läsa skalan i stället för att anta har jag hört. Efter att ha kommit ur med all heder borta från skogstycket så bar det av mot grusgropen igen. Nu kom ytterligare en dumhet från mig vilket gjorde allt helt oförklarligt. Trött och sur som jag var ville jag åka åt fel håll på kartan och fick naturen att stämma med kartan. Helt plötsligt tog vår väg slut högt uppe på en grushög. Man behövde inte direkt vara ett geni för att inse att det skulle göra jätte ont att ramla ner.
Utan krafter kvar rullade vi in vid ekbacken och en mindre snurr skulle avverkas på folkracebanan. Efter lite famlande så lyckades vi komma iväg åt rätt håll och huxflux var vi inne på banan och vi tuffade lugnt fram och tittade på naturen. Helt plötsligt stod vi vid målbilen och allt var över.
Stort tack till arrangörer och funktionärer till en kalastävling som borde ha avnjutits med lite energi tillskott för mig.
Etapp 4, Rasbo MK, 17 oktober
I augusti bytte jag motorklubb från det stockholmsbaserade Lazzat MK till det lite mer närtillgängliga och bilo-vänliga Rasbo MK eller som de säger i filmen Repmånad ”Från krogen till skogen”.
Efter nederlaget och de fatala nybörjarmissarna förra gången i Skepptuna så var det med viss skepsis vi rullade in på gården i Gåvsta. Fick beröm för våra snygga och tuffa kromade navkapslar vid besiktningen. Tror besiktningsmannen passade på att kamma sig när han tittade på dem.
Det fanns ett stort men innan kvällens tävling en kraftfull förkylning hade slagit till mot mig och dagen innan var det feber och elände. Nu är det dock inte fotboll vi sysslar med så att komma med lite feber eller ont i ett lillfinger stoppar inte oss.
OS1 Här flöt det oförskämt bra. Till och med snurrarna gick väldigt galant med våra mått. Upp på gården hos potatishandlaren och visst var det lite klurigt på sina ställen men det passerade utan problem. på vägen ut därifrån såg vi en syn vi sett förut. En Ford som knuffades baklänges och en uppgiven Erik Davidsson. Nog för att jag visste att det var dåliga tider för Ford just nu men att det var så illa så att krisen skulle slå till på en gammal Sierra det trodde jag aldrig. Jo en liten sak naturligtvis. Trippen lade av. Eller nej den började åter att tokrusa och medans bilens tripp hann dryga kilometern så var min redan uppe i 2mil. Intressant.
OS2 Full macka ut här skulle det bli åka av inga riktiga Thomas-problem skulle uppstå här och en liten skalmiss är väl inget att opponera sig över. Bommade att det vart 1:50 000 i stället för 1:10 000 så det vart lite funderande innan vi upptäckte felet. Annars flöt det på och var riktigt roligt.
OS3 Nu höjdes nivån ett par steg och genast vart det lite problem i det Karlssonska ekipaget. Ut på den gamla fotbollsplanen i Ramhäll första kontrollen satt som den skulle och den 4e kom före den andra och den 6e kom före den andra. Men efter lite farande och virrande så var vi helt plötsligt ute därifrån, i stället för att kolla på angivelserna kollade jag då på kartan och tvingade fram en vändning då det fanns en gammal väg att åka i stället. Så var dock inte verkligheten och bara jag satt ut angivelserna så såg jag att vändningen var i onödan. Farsan skulle dock få in sin hämnd senare för alla onödiga vändningar vi presterat i år. Efter det var det bara att följa vägen in vid en stock och titta lite bakom den och där gömde det sig en PK. Att ha en bra tripp kan faktiskt visa sig hyfsat viktigt emellan åt. Nu var det ett sådant tillfälle och på jakt efter fiffiga små rätningar så vart livet svårt. En rätning var riktigt fiffigt undangömd och vi vart dessvärre mer eller mindre tvingade till att ta lite hjälp. Sen var det bara att väcka ögonen och försöka lista ut vart vi var. Nu började det gå lite hackigt både med rösten och läsningen. Det var inte bara en gång som jag fick använda nästan all kraft bara för att tala om vart jag ville.
OS4 Nu skulle styrservot få göra rätt för sig. Aldrig tror jag vi vänt så mycket på så kort tid. Något gick generalfel vid ingången efter OK’n. Vi tittade höger, vänster och andra riktnummerområden – inget var det jag ville ha. Nu började farsan ledsna på att vända antar jag. Kanske var det hemlängtan. Kanske var det att han inte orkade lyssna på min sorgliga ursäkt till röst som fanns kvar. Det fanns bara ett ställe i hela Uppland som vi inte kollat in noggrant. Himlen. Bäst att åtgärda tyckte farsan och lade i backen. Fiaten kasade baklänges och helt plötsligt såg jag SAS flight SK505 passera. Jag förstår han det är otroligt lätt att råka backa ner i diket när man bara har en plan på så där 300x300m att vända på. Snabbt som tusan ut och hämta hjälp. Vi hade allt sett att det fanns publik.
Att publiken brukar vara klen på BilO visste vi – nu skulle det visa sig att det inte bara var till antalet utan även i ren styrka. Trots 4a modiga som vågade livet för vår skull så satt Fiaton som i ett skruvstäd. Men som av en slump visade det sig att åtminstone en var bror med Jesper Eklund och hade tillgång till Jespers och Sölves eminenta traktor. Efter ett kort ögonblick kom han med RAV-4an och till vår och deras förvåning, ja kanske hela Sveriges bilo-värld, fanns det ingen bogserlina i varken Fiaten eller Rav-4an. På något vis som är höjt i dimma för mig ordnade Jespers brorsa fram en bogserlina och tillsist efter lite slitande var Fiaton uppe på fast mark igen. Vi är er evigt tacksamma. Vi noterade ner det vi hade och linkade tillbaka till målet.
Tävlingen bjöd på härligt svårlästa kartor som bjöd på lite motstånd av våra banläggare Jonas och Sölve.
Etapp 5, Almunge MK, 25 oktober
I ett blåsigt och kallt Knutby möttes vi av rödgråtna ögon och hängande huvuden med en talande utsikt över Knutbys kyrkogård så var det dags för finalen av höstserien. Trippen var nylagad igen och humöret var trots sorgen på topp.
Efter att ha parkerat kände jag en ilning gå genom kroppen. Vi befinner oss ohälsosamt nära Arlanda. Tänk om farsan vill titta på många flygplan. Jag bestämmer mig för att nu ska jag göra det här rätt så han inte behöver backa, det är alldeles för stora risker i det trots att vi nu hade bogserlina med oss.
OS1 C-Kort Täby/Solvalla. Här började problemen för detta referat. Det gick helt enkelt på tok för bra och saker stod där det skulle. Det mest uppseendeväckande skulle vara en katt som satt på vägen som jag inte kunde hitta på kartan.
OS2 C-Kort Skäringby/Ekeby. Vi började fint och vart räddade av perferiseendet från att göra en dundertabbe. Jag läste en angivelse som ONO i stället för VNV, Visst tyckte jag det kändes långt till nästa kontroll. Flera kilometer, men kartan är chef och den man ska lyssna på så bara att elda på dit. Som av en slump lyfter jag huvudet och ser en kontroll passera. STANNA! Kontroll! Nu hände det som inte fick hända farsan klappar i backen och sätter gasen i botten. Jag drar åt bältet och spänner mig i stolen. Lättad över att överlevt så kunde jag se att kontrollen som stod flera kilometer bort nu var utanför mitt fönster. Bara att rätta till och fortsätta. Dock utan tripp som återigen skenade värre än kalvar på grönbete. Sträckan skulle nu bjuda på lite mer motstånd och vi strulade till det rejält inne på en bondgård redan vid ingången som låg betydligt längre bort än jag kunde ana på kartan. Efter att till slut ha hittat in så for vi lite förvirrat fram och tillbaka och tittade in bakom ladugården. Sen lossnade det lite och vi for genom ladan och plockade det vi skulle ha. En kort blick på kartan sa oss att det borde vara en kontroll till där inne så vi tog oss en funderar och konstaterade att det var omöjligt, vi hade redan provat alla vägar där inne så den var nog längs vägen. Som tur var så var den det dessutom.
OS3 C-Kort Knutby station/Slåttmon. Fullfart framåt det här går ju som en dans! Men vad nu hur kan den här kontrollen komma nu? Vi har åkt för långt! Som tur var fanns det ett triangeldrama där så vi slapp backa. pust! Bara att måtta sig baklänges och in. Väja för lite kaniner och genom den bemannade kontrollen. Sen gick det som fisken hem.
Väl tillbaka vid gravplatsen för serien i år så kom vår tidigare traktor och räddare i nöden den Eklundska RAV-4an in med grusprut på parkeringen. Gruset som sprutade om däcken skulle visa sig vara snällare än det som Jesper hulkat upp under föregånde sträcka.
En God Jul & ett Gott Nytt år! från biloskribenter och redaktör’n.
Vi hoppas vi ses i skogen under 2009!
Höstens resultat
Bergslagsnatta, SM, Ludvika MS, 6 september
1. Haraldsson/Andersson, NMK/DRC, Quattro, 1.47.45
2. Annala/Carlsson, KMS, Volvo 740, 2.03.48
3. Ershede/Josefsson, GMK, Toyota Corolla, 2.19.18
9. Sölve/Jesper Eklund, RMK, Toyota RAV4, 2.35.07
12. Linda/Björn Johansson, RMK, Subaru Touring, 2.55.49
–. Lars Erik/Monica Lindell, RMK, Subaru Leone, BR
–. Kaj Suomi/Roine Johansson, RMK, Audi 90 Q, BR
Finland, NEZ, 19 & 20 september
UFAK Lenkki, PreNEZ
1. DK, Søndergaard/Søndergaard, IMK, Impreza, 9568
2. SE, Jonas/P.Hellander, LMS, Rav4, 9706
10. SE, Sölve/Jesper Eklund, RMK, Rav4, 14365
HyUA, NEZ
1. DK, Søndergaard/Søndergaard, IMK, Impreza, 5053
2. SE, Jonas/P.Hellander, LMS, Rav4, 5255
3. DK, Jensen/Mikkelsen, SOMS, Rav4, 5956
6. SE, Sölve/Jesper Eklund, RMK, Rav4, 7273
Oscarssnurren SM2/NeZ, SMK Söderhamn, 27 september
1.Haraldsson/Andersson, NMK/DRC, Audi Quattro, 84,19
2. Lannermo/Andersson, SkMK/ÄMK, VW Golf, 120,24
3. Nilsson/Lundqvist, MKTW, Subaru, 124,18
6. Sölve/Jesper Eklund, RMK, Toyota RAV4, 155,21
16. Linda/Björn Johansson, RMK, Subaru Touring, 253,43
21. Lars Erik/Monica Lindell, RMK, Subaru Leone, 356,54
–. Kaj Suomi/Roine Johansson, RMK, Audi 90 Q, ÖR
NEZ-S
1. Lannermo/Andersson, SkMK, VW Golf, 120,24
2. Andersson/Kihlstenius, SBOK, Audi 80 Q, 152,31
3. Sölve/Jesper Eklund, RMK, Toyota RAV4, 155,21
NEZ Totalt 2008
1. DK, Søndergaard/Søndergaard, IMK, Impreza, 120
2. SE, Lannermo/Andersson, SkMK/ÄMK, VW Golf, 120
3. FI, Yliniemi/Kulmala, FoSUA/KangUA, VW Golf, 116
10. SE, Sölve/Jesper Eklund, RMK, Toyota RAV4, 111
Orionrundan, SM3/UH#2, MK Orion, 4 oktober
1. Haraldsson/Andersson, NMK/DRC, Audi Quattro, 31,45
2. Lannermo/Andersson, SkMK/ÄMK, VW Golf, 45,59
3. Jonas/Per Hellander, LMS, Toyota RAV4, 49,05
7. Sölve/Jesper Eklund, RMK, Toyota RAV4, 53.14
12. Linda/Björn Johansson, RMK, Subaru Touring, 68.45
23. Lars Erik/Monica Lindell, RMK, Subaru Leone, 121.12
26. Ilpo Gumse/Patrik Jansson, RMK, Daihatsu, 141.26
SM totalt 2008
1. Haraldsson/Andersson, NMK/DRC, Audi Quattro, 120
2. Lannermo/Andersson, SkMK/ÄMK, VW Golf, 116
3. Ojanperä/Rousku, KMS, Audi S2, 112
6. Sölve/Jesper Eklund, RMK, Toyota RAV4, 107
13. Linda/Björn Johansson, RMK, Subaru Touring, 96
23/24. Lars Erik/Monica Lindell, RMK, Subaru Leone, 76
32/31. Ilpo Gumse/Patrik Jansson, RMK, Daihatsu, 34
UH#1, Films MK, 26 september
Klass C
1. Ahlgren/Lifh, KMS, Volvo 740, 17.32
2. Lagman/Epstein, MMK/ DMK, VW Golf, 24.58
3. Lars-Erik/Nils Lindell, RMK, Subaru Leone, 27.11
5. Thomas Jansson/Erik Davidsson, RMK, Sierra, 35.20
6. Jesper Eklund/Gustaf Flodérus, RMK, Pajero, 1.09.45
7. Eiert/Thomas Karlsson, RMK, Fiat Tempra, 2.27.24
Klass B
1. Karlsson/Sävström, AMK, VW Golf, 6.08
2. Ilpo Gumse/Patrik Jansson, RMK, Daihatsu 4WD, 7.59
3. Anders Jansson/Marcus Claar, Sbok, Saab 99, 12.07
4. Örjan Stråle/Jonas Eklund, RMK, Seat Ibiza, 13.54
UH#2, Klass C
1. Hjelm/Andersson, MMK, Audi 80 Quattro, 40,32
2. Lagman/Epstein, MMK/DMK, VW Golf, 64,31
3. Eiert/Thomas Karlsson, RMK, Fiat Tempra, 179,40
4. David Sylvan/Gustaf Flodérus, RMK, Pajero, 247.34
Klass B
1. Haraldsson/Sylvan, SMKS/DMK, Audi S2, 43,21
2. Jansson/Claar, SBOK, Saab 99 GL, 44,19
3. Karlsson/Sävström, AMK, 45,59
4. Ilpo Gumse/Patrik Jansson, RMK, Daihatsu, 51.06
6. Lars Erik/Monica Lindell, RMK, Subaru Leone, 65.44
UH#3, Skepptuna MK, 10 september
Klass C
1. Lars-Erik/Nils Lindell, RMK, Subaru Leone, 19.12
2. Lagman/Rikard Epstein, MMK/ DMK, VW Golf, 25.23
3. Jesper Eklund/Gustaf Flodérus, RMK, Pajero, 35.30
4. Pär Engsten/Erik Davidsson, RMK, Ford Sierra, 41.14
7. Eiert/Thomas Karlsson, RMK, Fiat Tempra, 112.11
Klass B
1. Karlsson/Sävström, AMK, 7.49
2. K.Söderqvist/T. Söderqvist, FMK, Saab 900, 8.55
3. Ilpo Gumse/Patrik Jansson, RMK, Daihatsu 4WD, 32.14
UH#4, Rasbo MK, 17 september
Klass C
1. Lars-Erik/Nils Lindell, RMK, Subaru Leone, 19.46
2. Lagman/Epstein, MMK/ DMK, VW Golf, 41.29
3. S. Myrberg/F. Myrberg, FMK, VW Golf, 45.10
5. David Sylvan/Gustaf Flodérus, RMK, Pajero, 159.54
6. Eiert/Thomas Karlsson, RMK, Fiat Tempra, 161.50
–. Tony Eriksson/ Erik Davidsson, RMK, Ford Sierra, BR
Klass B
1. Jansson/Claar, SBOK, Saab 99 GL, 10.36
2. K Söderqvist/T Söderqvist, FMK, Saab 900, 11.36
3. Ilpo Gumse/Patrik Jansson, RMK, Daihatsu, 11.56
UH#5/MSO, Almunge MK, 25 september
Klass C Uppländska höstserien
1. Lars-Erik/Nils Lindell, RMK Subaru Leone, 6.10
2. Thomas Jansson/Erik Davidsson, RMK, Sierra, 10.47
3. Ahlgren/Lifh, KMS Volvo 740, 16.11
6. Eiert/Thomas Karlsson, RMK, Fiat Tempra, 24.55
Klass B Uppländska höstserien
1. K.Söderqvist/T.Söderqvist, FMK, Saab 900, 42.01
2. Johansson/ Munktelius, VMS, Subaru Impreza, 54.54
3. Anders Häll/Jonas Eklund, RMK, Seat Toledo, 70.08
Klass C MSO kort
1. Lars-Erik/Nils Lindell, RMK, Subaru Leone, 6.10
2. Thomas Jansson/Erik Davidsson, RMK, Sierra, 10.47
3. Annala/Lehikonen, KMS, Volvo 244, 20.48
5. Eiert/Thomas Karlsson, RMK, Fiat Tempra, 24.55
Klass B+C MSO
1. B, K.Söderqvist/T.Söderqvist, FMK, Saab 900, 42.01
2. B, Johansson/ Munktelius, VMS, Impreza RX, 54.54
3. C, Ahlgren/ Lifh, KMS Volvo 740, 68.23
4. B, Anders Häll/Jonas Eklund, RMK, 70.08
Klass A MSO
1. Sölve/Jesper Eklund, RMK Toyota RAV4, 26.27
2. Sigge/Thomas Henriksson, LMS, Subaru, 32.00
3. Jan/Roger Lindholm, VMS, RAV4, 34.04
5. Roine J./Per E Eriksson, RMK/BMS, RAV4, 44.17
7. Linda /Björn Johansson, RMK, Subaru Touring, 47.12
Uppländska höstserien totalt ’08
Klass C
1. Lars-Erik/Nils Lindell, RMK, 90
2. Thomas Lagman/Rikard Epstein, MMK/DMK, 84
3. Sören Myrberg, FMK, 78/•
3 •/Erik Davidsson, RMK, 79
4. Eiert Karlsson, RMK, 75/•
4. •/Gustaf Flodérus, RMK, 78
6. Thomas Jansson, RMK, 53/•
6. •/Thomas Karlsson, RMK, 75
7. Jesper Eklund, RMK, 51/•
Klass B
1. Anders S. Karlsson/Anton Sävström, AMK, 87
2. Kenneth Söderqvist/Tobias Söderqvist, FMK, 86
3. Anders Jansson/Marcus Claar, SBOK, 85
4. Ilpo Gumse/Patrik Jansson, RMK, 82
6. Örjan Stråle/Jonas Eklund, RMK, 26/53
Svamptåget, MSO, Södertörns BOK, 15 november
Kort bana
1. Lars-Erik/Nils Lindell RMK Subaru Leone, 16.19
2. Tony Eriksson/Jonas Johansson, RMK, Mazda 626, 31.57
3. Henrik Boivie/Erik Davidsson, AMK/RMK, Sierra, 34.32
6. Sonny Andersson/Thomas Karlsson, RMK, Fiat, 68.32
7. Magnus Berneklint/Gustaf Floderus, RMK, Pajero, 73.26
Klass B+C
1. Johansson/Munktelius, VMS, Suzuki Swift, B, 39.50
2. Ahlgren/Lifh, KMS, Toyota Starlet, C, 56.29
3. Lindström/Mörnborg, MKO, Suzuki Swift, B, 61.38
5. Ilpo Gumse/Patrik Jansson, RMK, Daihatsu, 81.19
Klass A
1. Jan/Roger Lindholm, VMS, Toyota RAV4, 12.53
2. Lannermo/Andersson, SkMK/ÄMK, VW Golf, 16.38
3. Nilsson/Lundqvist, MKTW, Subaru 4WD, 26.12
5. Sölve/Jesper Eklund, RMK Toyota RAV4, 29.11
8. Linda/Björn Johansson, RMK, Subaru, 35.02
KM 2008
Kartläsare
1. Jesper 15,15,15,11_45.
2. Björn 13,13,13,15_41.
3. Patrik 9,-,11,-_20.
4. Jonas -,11,-,-_11.
4. Monika 11,-,-,-_11.
Förare
1. Sölve 15,15,15,11_45.
2. Linda 13,11,13,15_41.
3. Ilpo 9,-,11,-_20.
4. Kaj -,-,-,13_13.
4. Roine -,13,-,-_13.
6. Lars-Erik 11,-,-,-_11.
7. Anders Häll -,9,-,-_9.