Bilorientering Bilo Uppland

Artikel saxad ur tidningen Expressen:s bilaga BIL 2001-10-20. Texten är publicerad med tillstånd av artikelförfattaren David Lilja, Expressen.
Länk till


Håll i ratten på natten!
Bil har testat orientering - bilsporten som garanterat saknar glamour
Vem som helst kan köra, och en vanlig Svensson-bil duger gott. Några åksjukepiller för kartläsaren kan vara bra att ha. Sedan är det bara att fräsa på - rakt ut i mörka skogen.

David Lilja,
david.lilja@expressen.se

Det är kusligt mörkt, lite småkyligt och höstregnet hänger i luften. Plötsligt studsar ljuskäglorna från kraftfulla strålkastare mellan granarna. Bilen rundar en fallfärdig lada, passerar två kontroller och försvinner in i skogen igen på en knappt körbar skogsväg.

Inne i bilen pågår en febril aktivitet. Medan föraren rattar vrider kartläsaren på kartan, kollar köranvisningarna, ger rätt väg till föraren: "Fyrtio meter höger... höger igen... här ska den vara!"

Kontrollen prickas av, och jakten på nästa börjar. Över ett dike, ut på ett lerigt fält och så in på en till synes oframkomlig skogsväg. Bilen studsar fram, kartläsaren hinner knappt titta upp och ut mer än för att kontrollera om verkligheten någorlunda stämmer med kartan.

Det handlar om 100 procent fokusering.

- Illamåendet kommer först efter målgång, säger kartläsaren Johan Sjöborg från Stockholm.

Chauffören heter Jan Cortez, och de tävlar för andra gången i bilorientering.

- Det gick ju rätt bra sist, vi kom sist i nybörjargruppen, skrattar Jan.

Bilen är en liten Subaru Trendy med i- och urkopplingsbar fyrhjulsdrift, inköpt för 2 000 kronor, och den stämmer väl in på beskrivningen hyfsat bruksskick.

Just den här tävlingen, Upplandsserien, är öppen för nybörjare. När SM körs är svårighetsgraden högre. Lars-Erik Hoverberg minns en omöjlig kontroll.

- För att hitta den var vi tvungna att köra genom en trädgård och genom (!) ett sällskap som satt och festade.

- Om någon tordes köra rätt, var de snabbt uppe och krattade igen hjulspåren på grusgången.

FAKTA/Nattorientering - klassisk bilsport
Nattorientering med bilar är en klassisk bilsport som har körts sedan 1960-talet. Det går bra att köra med vanliga personbilar, men de som tävlar i de högre serierna brukar höja fjädringen något för högre markfrigång samt montera hasplåt under bilen.

Med hjälp av karta och körorder ska du välja bästa möjliga väg och på en idealtid finna vissa kontrollpunkter i terrängen. Det kan vara skyltar eller bemannade kontroller.

Som utgångspunkt för angivelser används text eller siffror som finns på kartan. Sträckorna kan också gå inom ett begränsat område som ett industriområde, en grusgrop eller bondgård.

Se
filmer. (Info Almunge MK & Rasbo MK)
Bildtexter:
Var det inte här vi var alldeles nyss...? Robert och Richard Glimmerud med sin Peugeot 309 försöker hitta rätt väg i mörkret. Bilsportens korptävling är öppen för alla. Foto: BERTIL HASKEL

Björn Johansson läser kartan och pappa Sten rattar bilen.

--- Notering.
Bilderna kan vi av upphovsrättsmässiga skäl ej visa här på webbsidan. Stort tack David för att vi får återpublicera artikeln!
För ändamålet är den utrustad med några extraljus, varav de yttersta är vinklade utåt för bästa vidvinkelsyn, en trippmätare och läslampa.

- Som kartbord har vi en korvbrödskartong, säger Johan.

Båda är märkbart spända inför starten - innan kuvertet med karta och körorder har delats ut.

Ingen kan kalla bilorientering för en glamourös sport. Men tävlingskänslan, och av att det är på riktigt, finns absolut där.

- Det är en billig och samtidigt väldigt rolig introducering till bilsporten, säger tävlingsledaren Lars-Erik Hoverberg, mångårig bilorienterare och aktiv i Skepptuna motorklubb.

- Det gäller att åka smart och anpassa tempot efter kartläsningen. Bättre sakta och rätt, än fort och fel. Allt hänger på samspelet mellan föraren och kartläsaren.

Strax efter målgång är snacket i gång. Över en varmkorv och en kopp kaffe diskuteras livligt om hur man grovt missade en kontroll. Eller hur det dunkat till i underredet på Saab 99:an när en stubbe helt plötsligt dök upp i "vägen".

- Man får en jäkla adrenalinkick av att åka. Ett slags skräckblandad förtjusning av farten och spänningen i om du ska hitta kontrollen eller inte, säger Johan Sjöborg.