Extrasnurren 2007, 31 mars, Films MK
För första gången i år för min del så var det dags att plocka fram kartbordet och den stora tävlingsinstinkten.
Inför Extrasnurren fanns det vissa tveksamheter om jag skulle komma till start bland annat det att min ordinarie förare hade blivit alltför påverkad av Martin Timell och valde att stanna hemma och tapetsera i stället.
Eftersom jag visste att jag nu skulle vara hänvisad till min egen stackars bruksbil så ville jag ha en förare som klarade av att manövrera den utan att skrämma livet ur mig i varje kurva. Jag har mycket sällan eller snudd på aldrig varit åkrädd när jag åker med någon i deras bilar men i min egen som dagligen körs som av en kyrktjuv av mig själv så blir det plötsligt väldigt noga och med skräck i ögonen brukar jag snudd på svimma även i lägre farter. Jag hittade dock vad jag sökte och varken svimmade eller hade skräck i ögonen.
Nåväl dags för start:
En fiffig sak som jag inte varit med om tidigare och skulle jag ha varit det så har jag inte märkt det förr. Det var att föraren fick gå upp till sekretariatet och hämta roadbook och dyl. Tyvärr hade föraren (här efter Sonny) tagit hand om nycklarna och jag stod nere på parkeringen och stod. Efter en väntan som inte kändes mycket längre än ett par timmar så var han nere igen och vi kunde säkert navigera oss ut till start.
Sträcka 1
Väl vid start bilen kände jag en viss oro över den första kontrollen som vanligt. Vilket intryck skulle Sonny få om jag som vanligt bommade den första kontrollen? När jag hade fått kartan och var redo att sätta igång kom jag på att Sonny mest troligen inte hade en aning om vad vi ens skulle leta efter. Efter en kort beskrivning av hur kontrollerna såg ut så bar det av. Vi plockade upp den första kontrollen utan att ha använt backen en enda gång och ett visst hopp tändes. Denna sträcka skulle avlöpa utan några egentliga problem då det skulle visa sig att Sonny var lite av en mänsklig GPS där. Dock vart det en felkörning i det första vägbytet. Min kompass hade hittat en bättre magnet än Nordpolen att ta sikte på i bilen och vi körde åt fel håll. Med endast 11 prickar kom vi i mål.
Sträcka 2
Efter en kortare transport så var det start vid Ekebyskola. Innan starten på denna sträcka så hade jag funderat på namnet Extrasnurren en hel del och kommit fram till att tävlingen mest troligt bara var instoppad som en extra snurr helt enkelt. Men som tur var så skulle Sören som satt i startbilen informera mig och Sonny om vad den egentliga innebörden var. Vi for i väg med strakt hopp och god framtidstro från starten och egentligen gick det riktigt bra den första kilometern. Sen började problemen hopa sig vi fann en massa kontroller vi inte skulle ha men det stämde bra med kartan så i god tro om att det bara var PK´s som var ointressanta för oss i PB så snurrade vi på med många vändningar som följd egentligen var vi banne mig överallt utan att hitta något som vi skulle ha. Dock hade inga varningslampor tänts ännu och låt mig säga att det skulle ta en bra stund och någon timmes arbete innan lampan ens blinkade. Efter att ha någon liten snurr uppe vid en bondgård utan att få tag i något som vi ville ha så åkte vi upp på en ny bondgård utan att igen finna något av intresse alla kontroller som fanns hittade vi bra på kartan. Men vi ville ju inte ha dom. Sen ner mot Voxome nu skulle problemen bli stora och rejäla.
För första gången i år för min del så var det dags att plocka fram kartbordet och den stora tävlingsinstinkten.
Inför Extrasnurren fanns det vissa tveksamheter om jag skulle komma till start bland annat det att min ordinarie förare hade blivit alltför påverkad av Martin Timell och valde att stanna hemma och tapetsera i stället.
Eftersom jag visste att jag nu skulle vara hänvisad till min egen stackars bruksbil så ville jag ha en förare som klarade av att manövrera den utan att skrämma livet ur mig i varje kurva. Jag har mycket sällan eller snudd på aldrig varit åkrädd när jag åker med någon i deras bilar men i min egen som dagligen körs som av en kyrktjuv av mig själv så blir det plötsligt väldigt noga och med skräck i ögonen brukar jag snudd på svimma även i lägre farter. Jag hittade dock vad jag sökte och varken svimmade eller hade skräck i ögonen.
Nåväl dags för start:
En fiffig sak som jag inte varit med om tidigare och skulle jag ha varit det så har jag inte märkt det förr. Det var att föraren fick gå upp till sekretariatet och hämta roadbook och dyl. Tyvärr hade föraren (här efter Sonny) tagit hand om nycklarna och jag stod nere på parkeringen och stod. Efter en väntan som inte kändes mycket längre än ett par timmar så var han nere igen och vi kunde säkert navigera oss ut till start.
Sträcka 1
Väl vid start bilen kände jag en viss oro över den första kontrollen som vanligt. Vilket intryck skulle Sonny få om jag som vanligt bommade den första kontrollen? När jag hade fått kartan och var redo att sätta igång kom jag på att Sonny mest troligen inte hade en aning om vad vi ens skulle leta efter. Efter en kort beskrivning av hur kontrollerna såg ut så bar det av. Vi plockade upp den första kontrollen utan att ha använt backen en enda gång och ett visst hopp tändes. Denna sträcka skulle avlöpa utan några egentliga problem då det skulle visa sig att Sonny var lite av en mänsklig GPS där. Dock vart det en felkörning i det första vägbytet. Min kompass hade hittat en bättre magnet än Nordpolen att ta sikte på i bilen och vi körde åt fel håll. Med endast 11 prickar kom vi i mål.
Sträcka 2
Efter en kortare transport så var det start vid Ekebyskola. Innan starten på denna sträcka så hade jag funderat på namnet Extrasnurren en hel del och kommit fram till att tävlingen mest troligt bara var instoppad som en extra snurr helt enkelt. Men som tur var så skulle Sören som satt i startbilen informera mig och Sonny om vad den egentliga innebörden var. Vi for i väg med strakt hopp och god framtidstro från starten och egentligen gick det riktigt bra den första kilometern. Sen började problemen hopa sig vi fann en massa kontroller vi inte skulle ha men det stämde bra med kartan så i god tro om att det bara var PK´s som var ointressanta för oss i PB så snurrade vi på med många vändningar som följd egentligen var vi banne mig överallt utan att hitta något som vi skulle ha. Dock hade inga varningslampor tänts ännu och låt mig säga att det skulle ta en bra stund och någon timmes arbete innan lampan ens blinkade. Efter att ha någon liten snurr uppe vid en bondgård utan att få tag i något som vi ville ha så åkte vi upp på en ny bondgård utan att igen finna något av intresse alla kontroller som fanns hittade vi bra på kartan. Men vi ville ju inte ha dom. Sen ner mot Voxome nu skulle problemen bli stora och rejäla.
Efter att ha dragit en liten fint manöver och nästan fått med oss några Ålänningar på fel väg så såg vi den bemannade kontrollen av misstag och kunde passera igenom från rätt håll.
Sen bar det av mot det riktiga Voxome. Efter att tveksamt ha hittat några OK´s som fanns på våran karta men inte var våra kontroller så borde jag f*n ha förstått att något var riktigt rejält fel men på något vis lät jag det passera och vi fortsatte jakten på våra kontroller. Vi svänger ner på Sundsvägen och igen hittar vi kontroller som vi är totalt ointresserade av. Men dom står ju där på kartan. Varför är det inte våra kontroller? Jag misstänker starkt att jag blivit mer dum i huvudet än vad som är hälsosamt. Vi åker fram och tillbaka och fram och tillbaka samt fram utan att finna något som intresserar oss. Var är varningslamporna? Borde dom inte ha blinkat och skrikigt nu? Efter en bra stunds irrande snudd på 2 timmar faktiskt. Så försöker vi ta oss i mål. Men vi hittar inte ens dit. Nu börjar allt bli mer omöjligt än det var tidigare. Sonny säger sig känna igen var målet är, vi åker dit men nej där finns ingen målbil alls. Vi tar till och med en sväng runt halva Alunda för att kontrollera att inte målet ska vara mer centralt i bostadsområdet. Men nej. Jag känner nu att vi mest troligt kommer att virra runt i Alunda tills vi dör.
Av någon mystisk anledning tänds det då en liten knappt synbar varningslampa i mitt huvud och jag läser på karthäftets övre kant. ABC. Bara att inse att kartläsaren har varit trög så det förslår om det och dessutom fuskat med sin uppgift att kolla om kartorna han får är rätt. Tyvärr så litade jag lite för mycket på han i startbilen och pratade lite för mycket med han i stället för att vara duktig. Attans. Men det spelar ju mindre roll för att komma i mål. Det borde vara samma punkt för alla. Så vi virrar vidare än stund när vi som av ett mirakel stöter på banläggare Kenneth som frågar vad vi sysslar med? Själv är han ute och plockar in kontroller och mål bilen har åkt hem för längesedan. Han är vänlig och visar oss till starten för 3e sträckan. Tyvärr är jag allt för less och trött då så vi hittar bara varannan kontroll och gör inga större försök att ta upp dom vi missat. Så stukade och halta kommer vi tillbaka till Gimo och Sören försöker trösta oss med korv och kaffe.
Allt slit och släng har varit förgäves detta kunde ha gått riktigt bra om… förbaskade om. Smaka på ordet "om" lite surt och bittert smakar det allt.
Detta vill vi dock ha revansch på. Så fullständigt värdelösa som resultatet visade är vi faktiskt inte och lägger dom bara en bana med samma placering på kontroller och sträckning så kommer det att gå riktigt bra!
I bilen på väg hem så spelar dom på radio Anna Books gamla slagdänga ABC.
Väl mött i skogen,
Thomas
Sen bar det av mot det riktiga Voxome. Efter att tveksamt ha hittat några OK´s som fanns på våran karta men inte var våra kontroller så borde jag f*n ha förstått att något var riktigt rejält fel men på något vis lät jag det passera och vi fortsatte jakten på våra kontroller. Vi svänger ner på Sundsvägen och igen hittar vi kontroller som vi är totalt ointresserade av. Men dom står ju där på kartan. Varför är det inte våra kontroller? Jag misstänker starkt att jag blivit mer dum i huvudet än vad som är hälsosamt. Vi åker fram och tillbaka och fram och tillbaka samt fram utan att finna något som intresserar oss. Var är varningslamporna? Borde dom inte ha blinkat och skrikigt nu? Efter en bra stunds irrande snudd på 2 timmar faktiskt. Så försöker vi ta oss i mål. Men vi hittar inte ens dit. Nu börjar allt bli mer omöjligt än det var tidigare. Sonny säger sig känna igen var målet är, vi åker dit men nej där finns ingen målbil alls. Vi tar till och med en sväng runt halva Alunda för att kontrollera att inte målet ska vara mer centralt i bostadsområdet. Men nej. Jag känner nu att vi mest troligt kommer att virra runt i Alunda tills vi dör.
Av någon mystisk anledning tänds det då en liten knappt synbar varningslampa i mitt huvud och jag läser på karthäftets övre kant. ABC. Bara att inse att kartläsaren har varit trög så det förslår om det och dessutom fuskat med sin uppgift att kolla om kartorna han får är rätt. Tyvärr så litade jag lite för mycket på han i startbilen och pratade lite för mycket med han i stället för att vara duktig. Attans. Men det spelar ju mindre roll för att komma i mål. Det borde vara samma punkt för alla. Så vi virrar vidare än stund när vi som av ett mirakel stöter på banläggare Kenneth som frågar vad vi sysslar med? Själv är han ute och plockar in kontroller och mål bilen har åkt hem för längesedan. Han är vänlig och visar oss till starten för 3e sträckan. Tyvärr är jag allt för less och trött då så vi hittar bara varannan kontroll och gör inga större försök att ta upp dom vi missat. Så stukade och halta kommer vi tillbaka till Gimo och Sören försöker trösta oss med korv och kaffe.
Allt slit och släng har varit förgäves detta kunde ha gått riktigt bra om… förbaskade om. Smaka på ordet "om" lite surt och bittert smakar det allt.
Detta vill vi dock ha revansch på. Så fullständigt värdelösa som resultatet visade är vi faktiskt inte och lägger dom bara en bana med samma placering på kontroller och sträckning så kommer det att gå riktigt bra!
I bilen på väg hem så spelar dom på radio Anna Books gamla slagdänga ABC.
Väl mött i skogen,
Thomas