Bilorientering Bilo Uppland

Svamptåget 09
– MSO Kort bana, SBOK

Det hela började med en snurr inne på rallycrossbanan, vilket bjöd på några nya utmaningar där varje kontroll verkligen behövde passeras och dessutom i rätt ordning. Det gav väl en hel del bekymmer och vi fick se den sträckan länge och väl. Men så illa som en grusgrop var det inte och trots att tiden rann iväg så var det riktigt kul.

Vi for ut på sträcka 2 kort bana och den löpte av längs härligt kuperade grusvägar men helt plötsligt så befann vi oss på en väg snutt som kändes lite väl ny om man jämnförde med kartan, och där kom det upp en bil ur skogen. Bara att slå runt och vända om ner och plocka en PK och upp igen sen full fart igen det kanske emellan åt kändes som det gick onödigt fort eftersom jag helst av allt ville komma i mål men föraren måste få leka av sig lite med och jag vet ju hur farsan älskar blöta grusvägar så jag köpte det utan att muttra.

På sträcka 3 fortsatte det att kringlikroka sig fram genom dom Sörmländska skogarna allt gick för våran del i ett rasande tempo och inga större missar kunde påskinnas mer än att när vi skulle i mål så gjorde jag en sån riktig Thomas och missade hela vägen ner och tyckte att målet skulle vara en bra bit bort. Men efter en vändning så blippade vi oss in, fullfart ut på nästa OS men vad nu? Det finns inga kontroller? Hur jäkla mycket PK har dom gömt här egentligen?
Efter att ha läst igenom vad det stod så var det en transport och vi kunde i lugnan ro släppa blicken från dikeskanten och köra mot starten på nästa sträcka. Men helt plötsligt kommer vi till en kyrka. Bravo köra fel på transporten, men men strunt samma bara vi kommer i mål så kan vi vara ute på transport hur länge som helst nästan. Men jag hade då redan listat ut att vi åkt en uns för långt. Vi siktade tillbaka mot den gula skylten och svängde in på vägen och mycket riktigt så var starten där.

På sträcka 4 som löpte utan problem en liten bit så for vi upp på en stor gård allt satt där det skulle och tavla II ställde bara till lite bekymmer för oss, men det var nu det skulle bli svårt för vår del. Vi åkte fram och tillbaka, det fanns ingen väg ut, Vi tittade överallt, åkte längs med allén fast att jag visste att det var fel, vi var upp och vände nästan överallt men nej. Ingen utgång. Mycket märkligt, vi vänder om och ser vilsna ut, Var det här alla drömmar skulle ta slut? Men vänta vad är det där? En väg som vi inte sett förrut? Bäst vi provar! Efter en liten bit så står den efterlängtade kontrollen och med stor säkerhet navigerar jag in oss till mål.

Dags för en transport som man inte behövde orientera själv och den avlöpte utan problem tack och lov.

Sista sträckan var inne på grusgropen där vi förbättrade våran tid med 10 minuter, inte helt illa kanske men med ett hyffsat minne så hade det varit skandal annars. Nöjd som attans rullar jag in i mål! Kan ni tänka er! Ha!


Kanske att vi ses i skogen
Thomas Karlsson