Midnattssolsrallyt 2007
Av Gunnar och Lars Erik Lindell
Förberedelserna
Gunnar Lindell
I januari 2007 fann jag att man under 2006 arrangerat Midnattssolsrallyt, ett rally som var väldigt populärt under 1950-talet. En tanke föddes – skulle det vara möjligt att köra rallyt under år 2007 med min SAAB Sonett från 1969?
Vi diskuterade det inom familjen och kom fram till att det kunde det vara, eftersom i vart fall två av klasserna tycktes bli körda enligt Regularity-reglementet (dvs. med en genomsnittshastighet) och inte bara snabbaste sträcktiden. Lars Erik, min son, som är en mycket duktig bilorienterare både som förare och som kartläsare, var villig att ställa upp som co-driver.
Tävlingsgrenen, som nyligen importerats från England heter formellt ”Historic Regularity Rally”. Hela tävlingen följer de vanliga internationella rallyreglerna, enda skillnaden är att bilarna skall, på en vanlig rallysträcka, hålla en i förväg bestämd medelhastighet. Under sträckan finns ett antal hemliga tidskontroller (HTK). Konsten är då att mycket snabbt komma upp i rätt hastighet, och sedan hålla den oavsett svårigheterna utmed sträckan. Eftersom sträckorna inte är särskilt lättkörda, innebär det oupphörliga hårda inbromsningar och snabba accelerationer. Det krävs också en kartläsare som är hårt fokuserad på trippmätare, tidtabeller och stoppur.
Vi såg naturligtvis en lång rad problem. Inte minst behövde vi en servicebil med släpkärra under hela rallyt – och det hade varit 150 mil år 2006. Min syster och svåger lovade att ställa upp på transporten ner till starten i Kristianstad och de första två dagsetapperna via Jönköping till Örebro. Där skulle min dotter och hennes fästman avlösa till Nyköping och vidare fram till målet i Stockholm.
I februari öppnades anmälningen och vi anmälde oss. Ett antal krav var vi tvungna att uppfylla. Det första var att bilen skulle ha ”minst HRCP-certifiering”. Detta blev minst sagt komplicerat. Inom Bilsportförbundet som jag kontaktade visste man föga eller inget alls, och klubbar med rally på programmet visste heller ingenting. Till slut fick jag tag på en besiktningsman i Bilsportförbundet som trodde att det räckte med ett ”Identity Card”. Det skulle kunna utfärdas av MHRF. Efter att noggrant fyllt i blanketten som finns på deras hemsida, fotograferat bilen från alla håll och betalat, fick jag ett telefonsamtal som gick ut på att det borde räcka med ett Identity Card men att det var fel blankett. Ny blankett – denna gång på engelska, och nya foton – dessa lite från sidan, och så ett nytt försök att få bilen godkänd. Till slut kom certifikatet, dock inget Identity Card utan ett FIVA-certifikatet.
Nästa problem var tävlingslicensen. I inbjudan stod att giltig licens erfordrades. Både min son och jag har licens för Bilorientering, Lars Erik med kompletteringen Rally. Själv kunde jag få komplettering med rallykompetens efter dels en s.k. ABC-kurs, dels en teoriutbildning. Den förra avklarades via min arbetsplats och den senare genom vår moderklubb. Där fick jag veta att detta inte var nog, utan det krävdes att vi genomförde ett ”debutantrally”. Innan jag hann genomföra det, kom nya bestämmelser dock. Min Bil-O-licens räcker! Så var det klart.
Tredje problemet blev försäkringen. MHRF-försäkringen skulle gälla, men endast trafikdelen, inte vagnskadedelen. Det var bara att acceptera och hoppas att vi inte skull krascha.
Fjärde problemet blev trippmätaren. Under 2006 tilläts endast Haldas mekaniska trippmätare utan genomsnittshastighet. I anmälan fanns ingen nämnt om typ av trippmätare. Efter att ha undersökt marknaden fann jag att kostnaden att införskaffa en Halda-mätare skulle bli närmare 10 000 kronor! En god vän lovade att låna ut en som han hade, men då den krävde både specialväxel, en uppsättning drev för kalibrering och speciell mellanwire, verkade det bli omöjligt. I stället försökte jag få tillstånd att installera den digitala trippmätare som vi normalt har i vår tävlingsbil i bilorientering. Kompletterande detaljer till den inköptes från England. Men så kom beskedet! ”Vi godkänner inte digitala trippmätare. De är för exakta!” Ett otroligt beslut. Det innebar att vi måste köra med mindre bra utrustning. Tillbaka till Halda-trippen alltså. Den goda vännen lånade ut en som han hade, och den monterades på så sätt att handsfackets lucka utgjorde fäste för en plåt på vars ena sida trippen monterades. Återstoden av plåten blev fäste för ett digitalt tävlingsur med tävlingstid och stopptidsfunktion. I stället för handsfack monterades en liten aluminiumlåda mellan stolarna, som fästes med ett buntband runt handbromshandtaget. Efter att ha testkört på en 1000-meterssträcka kunde jag räkna ut hur mätaren skulle drevas om så att den visade rätt, eller nästan rätt. Drev köptes in från Malmö och resultatet blev bra. Nya provkörningar över 1000-meterssträckan visade att mätaren visade 3 meter per kilometer för lite, alltså ett fel på endast 0,3 %. Utifrån detta kunde jag göra tidtabeller för var tvåhundrade meter, och med trippens felvisning, vid de olika genomsnittshastigheter som specialsträckorna skulle kunna tänkas bli körda.
Sponsringen blev ett kul kapitel. Egentligen hade jag inte en tanke att någon ville bidra till vårt äventyr, men så en dag råkade jag sitta och prata med min vanliga bilhandlare. (Jag kör SAAB till vardags också). Jag erbjöd honom att sätta på sin företagslogo på Sonetten mot att han höll Lars Erik och mig med rena T-shirts varje tävlingsdag! Tro det eller inte – han gick med på erbjudandet.
En traditionell service av hela bilen, inklusive en fyrhjulsinställning, var en självklarhet, likaså kontroll hos Bilbesiktningen. Inte en prick i protokollet!
Som en träning inför äventyret körde vi den så kallade SVK-pokalen i Västerås. En tävling som följde samma regelbok som Midnattssolsrallyt. Det var en nyttig erfarenhet. Noggrann navigering, exakta tidtabeller för alla tänkbara – och otänkbara – medelhastigheter, exakt trippmätare och en uppsättning stoppur. Rallyt var på 28 mil och tog sju timmar. En erfarenhet till – trötthet. Segraren från Finland hade ett genomsnittligt fel i medelhastigheten, på de 18 kontroller vi hade, på otroliga +/- 0,4 sekunder! Själva var vi ganska nöjda med +/- 3,5 sekunder.
Så var det dags. Vi trailade ner bilen från Falun till starten i Kristianstad i lugna 80 km/tim. Väl framme genomfördes alla kontroller av licenser, utrustning och bilen fick sitt startnummer. Kvällen före start träffades alla 104 bilar till en trevlig mingelkväll.
Uppställda på Stora Torg i Kristianstad.
Stora Torg i Kristianstad innan start. Ett hundratal bilar.
På Stora Torg i Kristianstad med två andra tävlingsbilar.
Ekipaget i full fart på en av sträckorna.
En av våra medtävlare i en Fiat 124 Sport Spider.
En nöjd besättning närmar sig mål efter fyra dagar.
Några av de tävlande bilarna vid målet i Stockholm
Lars Erik Lindell
Dag 1: Start i Kristianstad och mål i Jönköping
SS1 - 5,73 km
Det var ingen service fram till SS1 som gick någon mil norr om Kristianstad. Det regnade hela vägen. Vi startade specialsträckan utan problem, och vägen var rätt bred och bra. När vi kom till 200 meter skulle jag ta en mellantid men råkade nolla stoppuret istället. Alltså kunde jag inte ge pappa några mellantider alls, så allt vi kunde göra var att försök åka på hastighetsmätaren. Det gick inte så bra utan vi låg för tidigt och fick 32 sek prick, dvs vi passerade den hemliga tidskontrollen och mållinjen 32 sekunder fel jämfört med idealtiden (för tidigt eller för sent – i vårt fall för tidigt). Efteråt kom jag på att jag hade kunnat kolla på den fasta klockan istället. Men det var så dags då. Skit också! Vi var med det inte bättre än 24:e bil.
SS2 - 5,22 km
Denna sträcka var smalare och lösare. Den gick alla tiders – en HTK (hemlig tidskontroll) fanns på sträckan som vi nollade, och sen bara två sekunder tidiga i mål. Alltså 2 sekunder totalt på sträckan. Inte så mycket folk längs vägen, men en del var det allt. Jag ser inte så mycket av det – jag tittar inte upp alls (nästan) på sträckorna. Blicken går bara mellan trippen, klockan och tidtabellen hela tiden och så ger jag tider var 200:e meter av typen ”en före – en efter – rätt!”
SS3 - 6,93 km
Nu var vi utanför Värnamo. Det regnade fortfarande. Starten gick och vi for iväg. Snart nog märkte jag att trippen inte gick. Det tog 200–400 m innan vi fick igång den. Alltså visste vi inte alls hur långt vi åkt och jag kunde inte ge några tider. Efter 1,65 km kom vi till en angivelse i roadbooken så där nollade jag så att vi visste någorlunda var vi var. Men att addera 1,65 till alla mått var nästan omöjligt i stressen och pappa fick bara sporadiska angivelser. Men jag trodde att vi var någorlunda rätt på slutet. Det visade sig att det inte hade funnits någon HTK på sträckan utan vi tog bara 4 sek i mål. Där hade vi mer tur än vi förtjänade. Det var en spännande sträcka – vi kom över en järnväg och svängde 90 grader höger. Sedan åkte vi parallellt med järnvägen 300 m och 90 grader tillbaka. Mycket rullgrus på vägen och vi höll på att åka rakt i vägbytet och in i publiken men det redde upp sig. Vi hörde att flera i rallyklassen hade åkt av här. Vi tog totalt 4 sek på denna sträcka.
Kom till Vrigstad för matuppehåll och service. Började med service som vår servicepersonal hade gjort i ordning. Kollade olja och kylvatten. Inga problem. Åt lunch – grillad fläskkarré och potatissallad. Klockan hade hunnit bli ca 13:15. En kort transport följde till SS 4.
SS4 - 5,39 km
Regnet har börjat lätta. Alltså mer folk på sträckorna. Även de tidigare har haft en del publik (och ibland även på transporterna) fast jag ser inte så mycket av det. Jag har huvudet ner i knäet med klocka, tripp och lista. Kommer inte ihåg så mycket av sträckan men den gick rätt OK. Totalt 4 sek totalt på den – 3 på HTK och 1 vid mål.
På transporten började bilen låta lite konstigt. Ett gnissel som vi lokaliserade till fläkt/generatorremmen, och sen har frihjulet börjat gå i och ur samt att växlarna hoppar ur. Vi stannade tre gånger på transporten för att justera och fick till slut ordning på det så att vi slapp frihjulet.
SS5 - 3,65 km
Dagens sista sträcka nordost om Huskvarna var en riktig kortis. Jag hann se att det var ganska mycket folk ute på sträckan. Mitt på sträckan var en lurig böj med ett träd i en skymd vänsterkurva men det gick bra. Vi kom snabbt upp i fart och höll tiden bra. Två sek för tidigt vid HTK och dito vid målet gav tot 4 sek (igen).
Enkel service med tankning innan transporten ner till Jönköping. Jag fick köra nu. På servicen innan mål bytte vi fläktrem då den andra var mycket sliten. Då tystnade tjutet. Ner till centrum. Massor med folk där vi långsamt rullade längs gågatan fram mellan tjocka led. Vid torget blev alla förare intervjuade, dvs. jag fick svara på frågorna. Lite om bilen och lite om hur det gått, jag sa att vi sjabblat på första sträckan men jag sa också att alla missar beror på kartläsaren, men jag sa inte att det var jag som var kartläsaren.
Dagen summerades till 45 sekunder och en total 19:e plats, viket man får vara nöjd med med tanke på det strul vi haft på två av sträckorna.
Dag 2: Start i Jönköping och mål i Örebro
Lämnade Jönköping 8:45. Ett gäng engelska sportbilsentusiaster råkade vara i staden och tittade på med stor entusiasm (och många filmkameror). Vädret var mycket bättre än igår. Faktiskt riktigt soligt och fint.
SS6 - 7,56 km
Inga större problem med denna sträcka som gick strax utanför Mullsjö, dock tog vi 8 sek prick varav 5 vid målet.
Transporten gick sedan upp till Tidaholms motorstadium (motocrossbana). På vägen dit hade vi åkt in till Tidaholms centrum där det var en passerkontroll (PK) mitt på torget, där arrangörerna bjöd på juice och bullar – fast de langade in det via sidorutan så vi fick äta och dricka så gott vi kunde. En hel del folk hade samlats både på torget och på specialsträckan.
SS7 - 5,76 km
Började med en krokig del som gick brant uppför. Den första kilometern blev därför mycket rally för att komma rätt i tiden (inga HTK finns under första kilometern). Därefter öppnare väg genom skog som bland annat gick uppe på en ås med ganska höga branter på sidorna. Sex sekunder blev det på denna sträcka.
SS8 - 10,44 km
Hittills längsta sträckan. Ganska trixig enligt pappa. Den gick över åkrar och sedan in i små byar med många 90 graders böjar. Inga stora problem men 13 sek tog vi i alla fall varav de flesta kom vid målet. Det visste vi dock ingenting om eftersom vi inte fick några resultat förrän vid etappmålen på kvällen.
Transport upp till Sätrabruks herrgård där det var service och lunch. Återigen intervju av speakern. Idag var det pappa som fick svara på frågor. Vi satte fast frihjulets sektor med ståltråd vid servicen för att försöka slippa problemet med växlar som försvinner när vi som bäst behöver dem.
SS9 - 9,81 km
Efter en kort transport startade vi SS9 utanför Töreboda. Den visade sig vara den hittills svåraste sträckan – smal och med mycket rullgrus. Vi körde så mycket det gick men låg ändå hela tiden efter tidsschemat. Det var alltså riktigt rally nu, full gas! Pappa körde dock mycket bra och gav säkert åskådarna valuta för pengarna. Det var först när det var någon kilometer kvar som vi kom ikapp schemat och kunde lugna ner oss. Och i mål var det ganska bra. Tog dock 11 sek här.
Lång transport upp förbi Röfors och Laxå till nästa specialsträcka.
SS10 - 9,63 km
Startade någon mil väster om Laxå och körde en sträcka NV om orten. Mycket folk längst hela sträckan, men jag såg inte mycket av dem. Även denna sträcka var relativt svårkörd med många svåra kurvor och vägbyten. 10 sek blev facit. När vi väntade i kön till tidkontrollen stängde vi av motorn. Beroende på den höga motortemperaturen kokade bensinen bort i förgasaren vilket gav oss stora problem att starta. Detta skulle vi komma att erfara flera gånger. Som tur var gick den igång någon minut före start.
Sedan följde en kort transport till Laxå där det först var service där vi bjöds på kaffe och bullar och sedan åkte vi runt en industri till en PK (passerkontroll) där vi åter blev intervjuade (jag denna gång). Han känner igen oss och undrade om vi alltid flyttar runt i bilen. Han frågade hur det gått – Bra svarade jag, för det tycker jag det har. Vi hade kallt räknat med att vi skulle ligga i botten av resultatlistan, så att vi ligger i mitten av densamma är en glad överraskning. Nåväl, transporten gick vidare till Garphyttan, där det var dags för backtävling.
SS11 - 1,15 km (Ånnabodabacken)
Mycket folk hade samlats för att titta på denna klassiker som är en superkort sträcka. Den är mycket brant i början men planar ut på slutet, så vi hann faktiskt komma upp i snittet 50 km/h innan sträckan var slut. På slutet slog vi faktiskt av på farten lite. 1:23 min tog det för oss vilket var helt perfekt. Vi lyckades därför nolla denna sträcka.
Transport in till Örebro. Massor av folk runt Örebro Slott, där vi parkerade och blev intervjuade igen (pappa denna gång). Solen sken och det var trevligt. Vår nya servicepersonal Monica och Lasse var där (de tar de sista två dagarna). Vi fick ett papper med resultaten, där vi hade halkat ner till 21:a plats p.g.a. 64 sek prick på SS10. Detta trodde vi inte på utan gick till Rally service och ifrågasatte detta. De kollade upp det och konstaterade en felrapporterad tid och att vi bara skulle ha 10 sek på den sträckan. Då var vi tillbaka på 19:e plats som vi var igår. Det får vi väl vara nöjda med.
Dag 3: Start i Örebro och mål i Nyköping
Första start kl 7. Jättefin disciplin – ingen släpptes in till bilarna i Parc Fermé innan 10 min före start. Transport norrut till Frövi.
SS12 - 11,21 km
Just när bilen framför skulle starta (en MGB GT) stoppades tävlingen av att en bonde skulle ut. Vi stod länge och bilen började bli varm och till slut stoppade vi motorn. Och sen vägrade den starta! Efter fem långa minuter kom den igång och tur var väl det. En ganska lättkörd sträcka (säkert vrålsnabb för rallybilarna) men vi tog ändå 13 sek här.
SS13 - 5,10 km
Transport till Arboga som gick uppför backen där Röforsloppet går. Startade sedan sträckan där backtävlingen slutar för en ganska kort specialsträcka. Åtta sek i strafftid fick vi här. Vi har fortfarande problem med frihjulet som går i och ur vilket gör att vi tappar drivningen och därmed fart. Inget kan vi göra åt saken heller.
Kort transport till Hjälmaredocka med obligatoriskt fikastopp. Vi stannade motorn och öppnade huven för att den skulle svalna. Vilken den också hade gjort tills det var dags att åka vidare. Nu startade den utan problem. Mycket folk hade samlats här och speakern var här igen, men vi hann smita iväg så det blev ingen intervju. Transport vidare till St. Sundby.
SS14 & SS15 - 8,85 resp 7,09 km.
Lite regn men ändå en hel del folk som tittar på. Kul! Vi tar 11 resp. 8 sek på dessa två sträckor. På SS14 körde vi bra och var aldrig mer än 2 sek från tabellen, ändå var vi över 20 sek för tidiga när vi närmade oss målet. Vad är fel, är det trippen eller tabellen eller var sträckan längre än som angivits? Är det fel på oss? Nej, det kan vi väl aldrig tro…
Transport till lunchuppehållet vid Dufveholmsgymnasiet i Katrineholm. Ösregn. Tjugo min före vår starttid i regnet vill inte bilen starta. Den tänder med stannar direkt. En mekaniker från ett annat team kommer rusande och föreslår att det är tändningslåset, d.v.s. att när vi släpper nyckeln bryts strömmen. Vi testar och det visar sig att han har rätt. Han beordrar fram en kabelstump och tar ström från ljusreläet direkt till tändspolen. Då funkar det och bilen startar och fortsätter att gå. Vi tackar och åker direkt till tidskontrollen och kommer in med en minut tillgodo. Men sen går bilen bara ca 200 m och stannar igen. Vi börjar greja igen (troligen har ljussäkringen gått). Mekanikern kommer i bil och stannar och kastar sig över bilen igen. Fortfarande i ösregn. Nu flyttar han ner kabeln och tar strömmen från batterikabeln till startmotorn istället genom att helt enkelt skala av halva kabeln. Det funkar – bilen startar (men man måste lyfta huven och rycka loss kablarna från tändspolen för att motorn ska kunna stoppas) och vi kastar oss in i bilen och åker iväg. Hela tiden öser regnet ner. Eftersom det var kort transport för en gång skull så hinner vi inte riktigt. Vi sladdar oss in i tidskontrollen en minut för sent men det är ändå OK, det är bara 10 sek prick.
SS 16 - 6,09 km
På grund av ösregnet var denna sträcka mycket blöt med stora pölar och väldigt lerig. Dessutom tappar vi som sagt växlarna hela tiden och kupén är totalt igenimmad. Vi kör med full värme och fläkt – det är kokhett i bilen! Sträckan var dock ganska kort och vi lyckades faktisk nolla den.
Under transporten funderade jag på att byta till 49 km/h-tabellen istället eftersom vi konsekvent kommer lite för tidigt (några sekunder) till mållinjen men beslutar ändå att köra på 50 km/h då det blir för stort skillnad.
SS17 - 12,31 km
Tävlingens längsta specialsträcka som hade några väldigt besvärliga hårnålskurvor. Publiken visste exakt var de skulle stå och pappa såg på avstånd var folket stod och kunde dra ner en smula på farten. Det visade sig vara rätt för när vi kom fram till publiken så var det någon trixighet. Svårigheterna gav oss 7 sek på HTK och ytterligare 4 i mål. Vi var efter hela tiden.
SS18 Regularity körde bara uppvisning två varv runt Björshultsbanan i Nyköping. När vi kom dit var det 30 min obligatoriskt uppehåll. Alltså var vi tvungna att stanna motorn och öppna huven. Efter ett tag började det regna, men bilen startade utan problem. Bilarna startade två och två med 20 sek mellanrum. Vi tog det mycket lugnt och hann bli omkörda av en Porsche innan vi var runt två varv. Vi kör bara för att spara på grejerna. Lite regn och halt på banan. Åker direkt till hamnen i Nyköping för service (tankning). Sedan till Parc Fermé i Nyköpings hamn. Massor av folk kantar vägen och tittar på oss. Intervju igen – speakern tycker pappa ser ut som Eric Carlsson på Taket. På hotellet får vi reda på att SS14 strukits för Regularity-klassen på grund av osynkroniserade startklockor. Vi ligger kvar på en 19:e plats när de 11 sek för SS14 tagits bort och de 10 sek för den sena instämplingen på TK:n efter lunchen tagits med.
Dag 4: Start i Nyköping och mål i Stockholm
Sovmorgon och första start kl 9:16. Transport ut till Stigtomta nordväst om Norrköping.
SS19 - 7,20 km
Jag hade sent om sider kommit på att man med ledning av den exakta längden på sträckan kan räkna ut sin ideala tidpunkt (klockslag) för målgång. Hittills har vi kört på tabellen hela vägen över mållinjen utan att kolla vad klockan är vid målgång. Detta har säkerligen gett oss onödiga prickar vid målgång. Nu räknade jag ut att vi skulle passera mållinjen exakt 10:07:38. Vi for iväg och sträckan gick bra, vi låg inom 1–2 sekunder. Mycket folk och hyfsat väder, dvs. uppehåll. När vi kom upp till förvarningen före mål så skippade jag tabellen och kollade klockan istället. Vi låg lite före och bromsade in rejält och rullade långsamt över mållinjen. Det blev ändå 1 sek i mål (och 2 sek på HTK) men ändå bättre än om vi gjort som tidigare. Synd att det bara är en riktig sträcka kvar.
Kort transport (60 km) till SS20 - ingen service behövdes.
SS20 - 10,51 km
Denna sträcka är tydligen en klassiker inom rallysammanhang. Många pratade om klassikern “Skeppsta”. När vi väl var i mål så förstår vi varför, den var mycket rolig och särskilt på slutet väldigt krokig och “sladdig”. Även här räknade jag ut en måltid som blev 11:39:37. Inga större problem att hålla idealen under de första 8 km trots att växlarna ramlade ut allt som oftast, särskilt efter vägbyten när vi behövde accelerera efter nedväxling. Mycket besvärligt för pappa som ofta styrde med en hand och höll en hand på växelspaken. De sista kilometrarna var som sagt mycket krokiga och det blev svårt att hålla tiden på grund av växelproblemet. Så i mål var vi 5 sek sena. Totalt blev det 11 sek på denna mycket roliga sträcka.
Transport upp till Härads motorstadion utanför Strängnäs. Service halvvägs men bara tankning.
SS21 - Härads rallycrossbana.
Här skulle Regularityklassen bara köra två varv uppvisning. De flesta tog chansen att sladda så mycket som möjlig men vi puttrade runt med växellådan i åtanke. Därefter fick vi mat i korvkiosken medan bilen stod med öppen huv och svalkade sig.
Lång transport till Högstabanan i Haninge. På grund av lunchpausen blev det lite ont om tid, men vi kom fram tre minuter innan vi skulle stämpla in.
SS22 - Högstabanan
Ett varv uppvisning. Återigen tog vi det mycket lugn runt denna folkracebana. Den var guppig, smal och krokig.
Nu återstod bara en transport till slutmålet i Stockholm och Armémuseum. Vi var båda nervösa för att bilen (växellådan) inte skulle hålla. Dessutom skulle ett tjuvstopp kunna få följder då bilen är så svårstartad när den är varm. I Stockholm gick sträckningen förbi Slottet och över Skeppsbron upp till målet. Det gick långsamt och motortempen steg i det soliga och somriga vädret. Inne vid Armémuseum stod våra bägge serviceteam och väntade och applåderade. Kul var det att Sonettklubbens nyligen avgångne ordförande, Jan David Skavén, stod och tog emot oss också. Där inne tog det också mycket tid att sakta, sakta rulla framåt, då alla ekipage skulle intervjuas så motortempen var på rött hela tiden. Men det gick även om den “kokade över” när vi väl kunde parkera vid 15:30-tiden. En ström av kylarvätska rann fram under bilen. Enligt resultatlistan (suverän resultatservice hela tävlingen) hade vi avancerad till en slutlig 18:e plats.
Vi var mycket glada och nöjda med tävlingen och inte minst vår placering. Trettiofem ekipage kom i mål i Regularityklassen. Fyra bröt.
Sammanfattning:
Visst går det att köra ett sådant här rally med en Sonett, men det krävs förberedelser, ett engagerat serviceteam, och en bil som inte har alltför många skavanker. 130 mil blev det totalt, och med bitvis brutal körning så slits bilen hårt. Den svaga motorn måste kompenseras med en hård körstil. Men kul är det.